Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är nu förvandlad till en korp. Gör icke så stora ögon;
jag yrar icke ännu. Skicka ett ilbud till Anna
Sergeievna Odintsov; det är en godsägarinna i trakten.»
(Vassili Ivanovitsch nickade till tecken, att han kände henne.)
»Låt budet säga till henne: ’Ievgeni Bazarov skickar er
en hälsning och låter meddela er, att han ligger för
döden’. Du förstår mig ju?»
»Din önskan skall uppfyllas... Men hur skulle väl
du kunna dö, du, Ievgeni?... Döm själf?... Hvar
skulle då finnas någon rättvisa i världen?»
»Det vet jag icke, men skicka ilbudet.»
»På ögonblicket; och jag skickar ett bref därjämte.»
»Nej, det tjänar till ingenting. Låt framföra en
hälsning från mig till henne, det är tillräckligt. För egen
del vill jag nu vända tillbaka till mina röda hundar.
Det är besynnerligt! Jag ville rikta mina tankar på
döden, och det lyckas mig icke! Jag ser något, som
liknar en fläck... och ingenting vidare.»
Han vände sig med möda åter mot väggen, och
Vassili Ivanovitsch gick ut. Då han kom in i sin
hustrus rum, föll han på knä framför helgonbilderna.
»Låt oss bedja, Arina! Låt oss bedja till Gud!»
utropade han kvidande, »vår son ligger för döden!»
Distriktsläkaren, samma person, som icke hade lapis
infernalis, kom dit; sedan han undersökt den sjuke,
föreskref han, att man skulle fortfarande hålla sig till en
afvaktande behandling, och tillade några fraser, som voro
ägnade att ingifva hopp om vederfående.
»Ni har således sett människor, som varit i samma
tillstånd som jag och som icke gått till de elysiska
fälten?» frågade Bazarov och stötte i detsamma foten så
häftigt mot ett tungt bord, som stod vid sängen, att det
vacklade och flyttades från sin plats.
»Krafterna», sade han, »alla krafterna äro ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
