Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Der Herr scheint des Deutschen mächtig zu sein?»
sade Æsculapii lärjunge, i det han vände sig om mot
gubben.
»Ik... habe... tala ryska, det går bättre», svarade
Vassili Ivanovitsch.
»Ah! det är så ställdt... Får gå!» Och
konsultationen började.
En halftimme därefter inträdde Anna Sergeievna,
åtföljd af Vassili Ivanovitsch, i kabinettet. Doktorn hade
fått tillfälle att hviska i hennes öra, att den sjukes
tillstånd var hopplöst.
Hon riktade blicken på Bazarov och stannade nere
vid dörren, ett till den grad förfärande intryck gjorde
på henne detta blossande ehuru redan döende ansikte,
dessa skumma ögon, som oafvändt betraktade henne.
Hon kände sig som förstelnad och intagen af en
tryckande ångest; den tanken, att hon skulle känt något
helt annat, om hon verkligen älskat honom, genomfor
hastigt hennes själ.
»Tack!» sade han till henne med ansträngning, »jag
hade icke hoppats detta. Detta är en ädel handling. Vi
återse hvarandra än en gång, såsom ni förutsade.»
»Anna Sergeievna har haft godheten...»
»Min far, lämna oss ensamma... Anna Sergeievna,
ni tillåter ju? Jag föreställer mig, att nu...»
Han gjorde en rörelse med hufvudet, hvilket
tycktes säga henne, att hon icke hade något att frukta af
en döende.
Vassili Ivanovitsch gick ut ur rummet.
»Så! Tack!» upprepade Bazarov. Det är verkligen
kungligt handladt. Man påstår, att suveränerna på detta
sätt komma till de döendes läger.»
»Ievgeni Vassilitsch, jag hoppas...»
»Nej, Anna Sergeievna, låt oss icke bedraga oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
