Ryttmästarn. Amman.
Ryttmästarn
Vad vill du min vän! Är det något?
Amman
Hör nu herr Adolf lilla.
Ryttmästarn
Ja, gamla Margret. Tala du, som är den enda jag kan höra på, utan
att få spasmer.
Amman
Hör nu herr Adolf, skulle han inte kunna gå halva vägen komma
omsams med frun om den här historien med barnet. Tänk ändå på en
mor...
Ryttmästarn
Tänk på en far, Margret!
Amman
Så, så, så! En far har annat än sitt barn, men en mor har bara
sitt barn.
Ryttmästarn
Just så min gumma. Hon har bara en börda, men jag har tre, och
hennes börda bär jag. Tror du icke jag skulle ha haft en annan
ställning i livet än en gammal knekts om jag icke haft henne och
hennes barn.
Amman
Ja, det var inte det jag ville säga.
Ryttmästarn
Nej, det tror jag nog, för du ville ha mig till att ha orätt.
Amman
Tror inte herr Adolf att jag vill honom väl?
Ryttmästarn
Jo, kära vän, jag tror det, men du vet inte vad som är mitt
väl. Ser du, det är inte nog för mig att ha givit barnet liv, jag
vill också ge det min själ.
Amman
Ja, se det där förstår jag inte. Men ändå tycker jag att man måste
kunna komma överens.
Ryttmästarn
Du är inte min vän, Margret!
Amman
Jag? Å gud så herr Adolf säger. Tror han inte att jag kan glömma
att han var mitt barn, då han var liten.
Ryttmästarn
Nå kära du, har jag glömt det? Du har varit som en mor för mig, du
har givit mig medhåll hittills, när jag hade alla mot mig, men nu, när
det gäller, nu sviker du mig och går över till fienden.
Amman
Fienden!
Ryttmästarn
Ja, fienden! Du vet nog hur det är här i huset, du som har sett
allt, från början till slut.
Amman
Jag har nog sett! Men min Gud, ska då två människor pina livet ur
varann; två människor som eljest äro så goda och vilja andra
väl. Aldrig är frun så mot mig eller andra...
Ryttmästarn
Bara mot mig, jag vet det. Men nu säger jag dig Margret, om du nu
överger mig, så gör du synd. För nu spinnes här omkring mig, och den
där doktorn är inte min vän!
Amman
Ack, herr Adolf tror alla människor om ont, men ser han, det är
därför att han inte har den sanna tron; ja, se så är det.
Ryttmästarn
Men du och baptisterna ha funnit den enda riktiga tron. Du är
lycklig du!
Amman
Ja, inte är jag så olycklig som han, herr Adolf! Böj han sitt
hjärta och han skall se att Gud ska göra honom lycklig i kärleken till
nästan.
Ryttmästarn
Det är märkvärdigt, att bara du talar om gud och kärleken, blir
din röst så hård och dina ögon så hatfulla. Nej, Margret, du har
bestämt inte den sanna tron.
Amman
Ja, var stolt han och hård på sin lärdom, det räcker ändå inte
långt, när det gäller.
Ryttmästarn
Så hömodigt du talar, ödmjuka hjärta. Nog vet jag att lärdom inte
hjälper på sådana djur som ni!
Amman
Han skulle skämmas! Men gamla Margret, hon håller ändå ändock mest
av sin stora, stora gosse, och han kommer nog igen, som det snälla
barnet, när det blir urväder.
Ryttmästarn
Margret! Förlåt mig, men tro mig, här finns ingen som vill mig
väl, mer än du. Hjälp mig, för jag känner att här kommer det att hända
något. Jag vet inte vad det är, men det är inte riktigt det, som
tilldrar sig.
(Skrik inifrån våningen.)
Vad är det?Vem är det som skriker?
