De förre. Bertha in från våningen.
Bertha
Pappa, pappa, hjälp mig! Rädda mig!
Ryttmästarn
Vad är det, mitt älskade barn! Tala!
Bertha
Hjälp mig! Jag tror hon vill göra mig illa!
Ryttmästarn
Vem vill göra dig illa? Säg! Säg!
Bertha
Mormor! Men det var mitt fel, för jag narrade henne!
Ryttmästarn
Tala om!
Bertha
Ja, men du får inte säga något! Hör du det, jag ber dig!
Ryttmästarn
Nå, men säg då vad det är!
Amman går.
Bertha
Jo! Hon brukar, om kvällarna, skruva ner lampan, och så sätter hon
mig vid bordet med en penna i hand över ett papper. Och så säger hon
att andarne ska skriva.
Ryttmästarn
Vad för slag! Och det har du inte talat om för mig!
Bertha
Förlåt mig, men jag tordes inte, för mormor säger att andarne
hämnas, om man talar om. Och så skriver pennan, men jag vet inte om
att det är jag. Och ibland går det bra, men ibland kan det inte
alls. och när jag blir trött, så kommer det inte, men då måste det
komma ändå. Och i kväll så tror jag att jag skrev bra, men så sa
mormor att det var ur Stagnelius, och att jag narrat henne; och då
blev hon så förfärligt ond.
Ryttmästarn
Tror du att det finns andar?
Bertha
Jag vet inte!
Ryttmästarn
Men jag vet att de inte finns!
Bertha
Men mormor säger att pappa inte förstår det och att pappa har
mycket värre saker, som kan se till andra planeter.
Ryttmästarn
Säger hon det! Säger hon det! Vad säger hon mer?
Bertha
Hon säger att du kan trolla!
Ryttmästarn
Det har jag icke heller sagt. Du vet vad meteorstenar äro! Ja,
stenar som nedfalla från andra himlakroppar. Dem kan jag undersöka och
säga om de innehålla samma ämnen som vår jord. Det är allt vad jag kan
se.
Bertha
Men mormor säger att det finns saker, som hon kan se, men du inte
kan se.
Ryttmästarn
Ser du, det ljuger hon!
Bertha
Inte ljuger mormor!
Ryttmästarn
Varför inte?
Bertha
Då ljuger mamma också!
Ryttmästarn
Hm!
Bertha
Om du säger att mamma ljuger, så tror jag aldrig mer på dig!
Ryttmästarn
Jag har inte sagt det, och därför ska du tro mig, när jag säger
dig, att ditt bästa, din framtid fordrar att du lämnar detta hem! Vill
du det? Vill du komma till stan och lära något nyttigt!
Bertha
Ack ja, vad jag vill komma till stan, ut härifrån, vart som helst!
Bara jag får se dig ibland, ofta. Å, därinne är alltid så tungt, så
hemskt som om det vore en vinternatt, men när du kommer, far, så är
det som när man tar ut innanflönstren en vårmorgon!
Ryttmästarn
Mitt älskade barn! Mitt kära barn!
Bertha
Men, pappa, du skall vara snäll mot mamma, hör du det; hon gråter
så ofta!
Ryttmästarn
Hm! - Du vill således till stan?
Bertha
Ja! Ja!
Ryttmästarn
Men om mamma inte vill det?
Bertha
Men det måste hon vilja!
Ryttmästarn
Men om hon inte vill det?
Bertha
Ja, då vet jag inte hur det skall gå! Men hon ska det, hon ska
det!
Ryttmästarn
Vill du be henne?
Bertha
Du ska be henne så vackert, för mig bryr hon sig inte om!
Ryttmästarn
Hm! - Nå, om du vill det och jag vill det, och hon inte vill det,
hur ska vi göra då?
Bertha
Ack, då blir det så krångligt igen! Varför kan ni inte båda...
