Amman. Ryttmästarn.
Ryttmästarn
(tar av sig överplaggen)
Är du uppe ännu? Gå och lägg dig!
Amman
Ack jag ville bara vänta...
Ryttmästarn tänder ett ljus; öppnarchiffonjéklaffen; sätter sig vid detsamma och tar upp ur fickan brev och tidningar.
Amman
Herr Adolf!
Ryttmästarn
Vad vill du mig!
Amman
Gamla frun är sjuk. Och doktorn är här!
Ryttmästarn
Är det farligt?
Amman
Nej, det tror jag inte. Det är bara en förkylning.
Ryttmästarn
(stiger upp)
Vem var far till ditt barn, Margret?
Amman
Ah, det har jag ju talt om så många gånger, att det var ju den
slarven Johansson.
Ryttmästarn
Är du säker på att det var han?
Amman
Nej, men så barnsligt; visst är jag säker på det, när han var
ensam.
Ryttmästarn
Ja, men var han säker på att han var ensam? Nej, det kunde han
inte vara, men du kunde vara säker på det. Ser du det är skillnad på
det.
Amman
Nej, jag ser ingen skillnad på det.
Ryttmästarn
Nej, du kan inte se det, men skillnaden är där ändå!
(Bläddrar i ett fotografialbum på bordet.)
Tycker du att Bertha är lik mig?
(Betraktar ett porträtt i albumet.)
Amman
Ja då, som ett bär!
Ryttmästarn
Erkände Johansson att han var fadren?
Amman
Å, han var väl så tvungen.
Ryttmästarn
Det är förfärligt! - Där är doktorn!
