- Project Runeberg -  Fadren /
Femte scenen

Author: August Strindberg - Tema: Drama, Theater Plays
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

FEMTE SCENEN

Tapetdörren slås upp så att stolen kastas fram på golvet och låset lossnar. Ryttmästarn kommer ut med en trave böcker under armen. Doktorn och Pastorn.

Ryttmästarn
(lägger böckerna på bordet)

Här står alltsammans att läsa och i alla böckerna. Jag var alltså inte tokig! Här står i Odyssén första sången 215, sidan 6 i Uppsalaöversättningen. Det är Telemakos som talar till Athene. "Väl påstår min moder att han, här lika med Odysséus, är min fader; men icke vet jag det själv, ty ingen ännu själv kände sin härkomst." Och denna misstanke hyser Telemakos om Penelope, den dygdigaste av kvinnor. Det är skönt! Va! Här har vi profeten Hezekiel: "Dåren säger: se här är min fader, men ho kan veta vilkens länder haver honom avlat."

Det är klart! Vad har jag här för slag? Ryska litteraturens historia av Mersläkow. Alexander Puschkin, Rysslands störste skald, dog ihjälpinad av utspridda rykten sin hustrus otrohet mera än av den kula han i en duell mottog i bröstet. På dödsbädden svor han att hon var oskyldig. Åsna! åsna! Hur kunde han svära på det? Nu hör ni emellertid att jag läser mina böcker! - Nej, se Jonas, är du här! Och doktorn, naturligtvis! Har ni hört vad jag svarade en engelsk dam, som beklagade sig över att irländare bruka kasta brinnande fotogenlampor i ansiktet på sina hustrur? - Gud, vilka kvinnor, sa jag - Kvinnor? läspade hon! - Ja, naturligtvis! svarade jag. När det går så långt att en man, en man som älskat och tillbett en kvinna, går och tar en brinnande lampa och slår i ansiktet på henne, då kan man veta?!

Pastorn
Vad kan man veta?

Ryttmästarn
Ingenting! Man vet aldrig någonting, man tror bara, inte sant Jonas? Man tror, så blir man salig! Jo, det blev man! Nej, jag vet att man kan bli osalig på sin tro! Det vet jag.

Doktorn
Herr ryttmästarn!

Ryttmästarn
Tyst! Jag vill inte tala med er; jag vill inte höra er telefonera vad man pratar därinne! Därinne! Ni vet! - Hör du Jonas, tror du att du är far till dina barn? Jag minns att ni hade en informator i huset, som var fager under ögonbrynen och som folket pratade om.

Pastorn
Adolf! Akta dig!

Ryttmästarn
Känn efter under peruken, får du känna om det inte sitter två knölar där. Min själ tror jag inte han bleknar! Ja-ja, de prata bara, men herre gud, de prata ju så mycket. Men vi ä allt ena löjliga kanaljer ändå vi äkta män. Inte sant herr doktor? Hur står det till med er äkta soffa? Hade ni inte en löjtnant i huset, vad? Vänta nu ska jag gissa? Han hette...

(Viskar doktorn i örat.)

Se ni, han blekna också! Bli inte ledsen nu. Hon är ju död och begraven, och det som är gjort kan inte göras om! Jag kände honom emellertid och han är nu - - - se på mig doktor! - Nej, mitt i ögona - major på dragonerna! Vid gud tror jag inte att han har horn också!

Doktorn
(plågad)

Herr ryttmästare, vill ni tala om andra saker!

Ryttmästarn
Ser ni! Han vill genast tala om andra saker, när jag vill tala om horn!

Pastorn
Vet du min bror, att du är sinnesjuk.

Ryttmästarn
Ja, det vet jag väl. Men fick jag behandla era krönta hjärnor en rum tid, så skulle jag snart få spärra in er också! Jag är vansinnig, men hur blev jag det? Det rör inte er, och det rör inte någon! Vill ni nu tala om något annat.

(Tar fotografialbumet från bordet.)

Herre Jesus, där är mitt barn! Mitt? Vi kan ju inte veta det? Vet ni vad vi ska göra därför, för att man ska kunna veta det? Först viger man sig för att på socialt anseende; sen skiljer man sig strax efter; och blir älskare och älskarinna; och så adopterar man barnen. Då kan man åtminstone vara säker om att det är ens adoptivbarn? Det är ju rätt? Men vad hjälper allt detta mig nu? Vad hjälper mig nu, när ni tog min evighetstanke ifrån mig, vad gagnar mig vetenskap och filosofi, när jag ingenting har att leva för, vad kan jag göra med livet, när jag ingen ära har? Jag ympade min högra arm, min halva hjärna, min halva ryggmärg på en annan stam, ty jag trodde de skulle växa ihop och tillsammans knyta sig i ett enda fullkomligare träd, och så kommer någon med kniven och skär av under ympstället, och så är jag bara ett halvt träd, men det andra det växer på med min arm och min halva hjärna, medan jag tvinar ner och dör, ty det var det bästa bitarna jag gav ifrån mig. Nu vill jag dö! Gör med mig vad ni vill! Jag finns inte mer!

Doktorn viskar med Pastorn; de gå in i våningen åt vänster; strax därpå kommer Bertha ut.


Project Runeberg, Mon Jan 15 20:19:53 2001 (runeberg) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fadren/c5.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free