- Project Runeberg -  Fadren /
Sjätte scenen

Author: August Strindberg - Tema: Drama, Theater Plays
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

SJÄTTE SCENEN

Ryttmästarn. Bertha.

Ryttmästarn sitter vid bordet hopfallen.

Bertha
(går fram till honom)

Är du sjuk pappa?

Ryttmästarn
(ser upp slött)

Jag?

Bertha
Vet du vad du har gjort? Vet du att du har kastat lampan på mamma?

Ryttmästarn
Har jag?

Bertha
Ja det har du! Tänk om hon hade skadat sig?

Ryttmästarn
Vad skulle det ha gjort?

Bertha
Du är icke min far, när du kan tala så!

Ryttmästarn
Vad säger du? Är jag inte din far? Hur vet du det? Vem har sagt dig det? Och vem är din far då? Vem?

Bertha
Ja inte du åtminstone!

Ryttmästarn
Fortfarande inte jag! Vem då? Vem? Du tycks vara väl underrättad! Vem har underrättat dig? Detta skulle jag uppleva att mitt barn kommer och säger mig mitt i ansiktet att jag icke är hennes far! Men vet du inte att du skymfar din mor med det? Förstår du inte att det är hennes skam om så är!

Bertha
Säg ingenting ont om mamma, hör du det!

Ryttmästarn
Nej, ni håller ihop, allesammans mot mig! Och så har ni gjort hela vägen!

Bertha
Pappa!

Ryttmästarn
Begagna inte det ordet mer!

Bertha
Pappa, pappa!

Ryttmästarn
(drar henne till sig)

Bertha, kära älskade barn, du är mitt barn! Ja, ja; det kan inte vara annorlunda. Det är så! Det andra var bara sjuka tankar, som kommo med vinden liksom pest och febrar. Se på mig, så får jag se min själ i dina ögon! - Men jag ser hennes själ också! Du har två själar, och du älskar mig med den ena och hatar mig med den andra. Men du skall älska bara mig! Du skall bara ha en själ, annars får du aldrig frid, och inte jag heller. Du ska bara ha en tanke, som är min tankes barn, du ska bara ha en vilja, som är min.

Bertha
Det vill jag inte! Jag vill vara mig själv.

Ryttmästarn
Det får du inte! Ser du, jag är en kannibal och jag vill äta dig. Din mor ville äta mig, men det fick hon inte. Jag är Saturnus, som åt sina barn därför att man hade spått, att de skulle äta honom eljes. Äta eller ätas! Det är frågan! Om jag inte äter dig, så äter du mig, och du har redan visat mig tänderna! Men var inte rädd, mitt älskade barn, jag ska inte göra dig illa!

(Går till vapensamlingen och tar en revolver.)

Bertha
(söker komma undan)

Hjälp, mamma, hjälp, han vill mörda mig!

Amman
(in)

Herr Adolf, vad är det?

Ryttmästarn
(undersöker revolvern)

Har du tagit patronerna?

Amman
Jo, jag har städat undan dem, men sitt ner här och var stilla, så ska jag ta fram dem igen!

(Tar Ryttmästarn i armen och sätter honom på stolen, där han blir sittande slö. Därpå tar hon fram tvångströjan och ställer sig bakom stolen. Bertha smyger sig ut åt vänster.)

Amman
Herr Adolf, minns han, när han var mitt älskade lilla barn, och jag stoppade om honom om kvällarne, och jag läste Gud som haver för honom. Och minns han hur jag steg upp om natten och gav honom dricka; minns han hur jag tände ljus och talade om vackra sagor, när han hade elaka drömmar så att han inte kunde sova. Minns han det?

Ryttmästarn
Tala mera Margret, det lugnar så gott i mitt huvud! Tala om mera!

Amman
Ack ja, men han ska höra på då! Minns han hur han en gång hade tagit stora kökskniven och ville tälja båtar och hur jag kom in och måste narra kniven av honom. Han var ett oförståndigt barn och därför måste man narra honom, för han trodde inte att man ville honom väl. - Ge mig den där ormen, sa jag, annars bits han! Och så släppte han kniven!

(Tar revolvern ur ryttmästarns hand.)

Och så då när han skulle klä sig och inte ville. Då måste jag lirka med honom och säga att han skulle få en guldrock och bli klädd som en prins. Och då tog jag lilla livstycket, som bara var av grönt ylle, och så höll jag fram det för bröstet och sa: buss i med båda armarne! och så sa jag: sitt nu vackert stilla, medan jag knäpper det på ryggen!

(Hon har fått tröjan på honom.)

Och så sa jag: stig nu upp, och gå vackert på golvet, får jag se hur den sitter...

(Hon leder honom till soffan.)

Och så sa jag: nu ska han gå att lägga sig.

Ryttmästarn
Vad sa du? Skulle han gå och lägga sig när han var klädd? - Förbannelse! Vad har du gjort med mig!

(Söker sig göra lös.)

Ah, du satans listiga kvinna! Vem kunde tro att du hade så mycket förstånd!

(Lägger sig ner på soffan.)

Fångad, kortklippt, överlistad, och inte kunna få dö!

Amman
Förlåt mig herr Adolf, förlåt mig, men jag ville hindra honom från att döda barnet!

Ryttmästarn
Varför lät du mig inte döda barnet? Livet är ju ett helvete och döden ett himmelrike, och barnen hör himmelen till!

Amman
Vad vet han om det som kommer efter döden?

Ryttmästarn
Det är det enda man vet, men om livet vet man ingenting! O, om man hade vetat från början.

Amman
Herr Adolf! Böj sitt hårda hjärta och anropa sin Gud om nåd, ty ännu är det icke för sent. Det var icke försent för rövaren på korset, när frälsaren sade: i dag skall du vara med mig i paradiset!

Ryttmästarn
Kraxar du redan efter lik, gamla kråka!

Amman tar upp psalmboken ur fickan.

Ryttmästarn
(ropar)

Nöjd! Är Nöjd där!

Nöjd in.

Ryttmästarn
Kasta ut den där kvinnan! Hon vill osa ihjäl mig med psalmboken. Kasta ut henne genom fönstret eller skorsten eller vad som helst.

Nöjd
(se på Amman)

Gud bevare herr ryttmästarn innerligt, men, men jag kan inte! Jag kan rakt inte! Om det vore sex karlar, bara, men ett fruntimmer!

Ryttmästarn
Rår du inte på ett fruntimmer, va?

Nöjd
Nog rår jag, men se det är något särskilt med att man inte vill bära hand på fruntimmer.

Ryttmästarn
Vad är det för särskilt! Ha de inte burit hand på mig?

Nöjd
Ja, men jag kan inte, herr ryttmästarn! Det är rakt ut som om ni skulle be mig slå pastorn. Det sitter som religion i kroppen! Jag kan inte!


Project Runeberg, Mon Jan 15 20:19:53 2001 (runeberg) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fadren/c6.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free