Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Jeg tok altså min vante plass ved kabbalistens bord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dronning Gåsefot 205
Vi så oss omkring. Mot vest strakte vinbergene sine
lange, fredelige striper like til horisonten. På en høide
røk det av en skorsten nær et kirketårn. På den andre
siden av oss gled Saone sløret av lette tåker, og strøk
langsomt ut kjølvannet efter postbåten som nettop kom
forbi. Poplene kastet lange skygger over elvebredden.
Et skarpt fugleskrik skar gjennem den store stillheten.
«Hvor er vi?» spurte d’Anquetil.
«Gode to mil fra Tournus,» svarte den skysskaren som
var falt i grøften, mens han spyttet blod, «og minst fire
fra Måcon.»
Så pekte han mot skorstenen som sendte ut røk oppe
på høiden.
«Den landsbyen der oppe på høiden må visst være Val*
lars. Der er liten hjelp å få.»
«Fanden hente dere,» sa d’Anquetil
Mens hestene trykket sig sammen og bet hverandre i
halsen, gikk vi bort til vognen som lå sørgelig veltet.
Den lille skysskaren, som var blitt trukket frem under
hestene, sa:
«Når det gjelder fjæren kunde en greie sig med et sterkt
trestykke som blev festet til hengeremmen. Vognen vil
bare ryste litt mere ved det. Men hjulet er jo også gått
i stykker. Og det verste er at hatten min ligger under
vognen.
«Jeg blåser i hatten din,» sa d’Anquetil
«Deres nåde vet kanskje ikke at den var ganske ny,»
svarte den lille skysskaren.
«Og rutene som er knust,» sukket Jahel, som satt ved
veikanten på vadsekken sin.
«Hvis det bare var rutene,» sa min kjære lærer, «kunde
en nok greie sig med å trekke ned gardinene, men flaskene
er kanskje akkurat i samme tilstand som rutene. Det må
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
