Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cyperns kust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
Och dubbelt skäl till fägnad gaf er anblick,
Då ni, så plötsligt, nyss ur skogen framstod
Med tidning om hans snara återkomst
Ifrån sin djerfva lustridt, den han nu
Med krigisk öfversigt af trakten slutar.
DEOLÄTUS.
Han har sin gunst mig skänkt, i rågadt mått;
Men mina råd - dem lyder han ej ofta.
Och hvarför skulle jag deröfver undra?
Jag sjelf ju lyder dem så ganska sällan!
CYPRINO.
Han är mig kär, alltsen Kung Eichards tid,
Hvars fanor vi, som vapenbröder, följde -
Hvad helst hans öde blir, det blir en hjeltes!
DEOLÄTUS.
Det sväfvar för mig, skumt, i stora massor,
Liksom ett outveckladt skådespel,
Hvars slut likväl jag gissar; säkert är,
Att en bland hufvudrolerna blir min!
Jag har behof af något tidsfördrif,
Som närmar mig till menniskornas slägte.
CYPRINO.
Ni är er lik - densamme, som ni var,
När sist jag såg er, i det stolta Roma,
Der, öfver spillror af en verld, vi räckte
Hvarann en oförgänglig vänskaps hand!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
