Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cyperns kust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
CYPRINO.
Ni tyckes upprymd, mer än vanligt.
DEOLÄTUS.
Ja!
En här af minnen nalkas mig; hvartenda
En liten engel är, som räcker fram
Sin hand till tryckning och sin mun till kyss.
Kom! ställ er så, med ryggen vänd åt hafvet:
Mer knapp är nu er utsigt; endast äng,
Och skog, och berg; men o! hur ljufligt inskränkt!
Ack! på en kulle, nästan lik med denna,
Stod enslig, trång och säll min faders boning;
Dock upptog björken der kastanjens rum,
Och intet haf der fanns, - förutan det,
Som inom gossen sjelf, med mäktig drift,
I solglans hvälfde sina morgonböljor,
När, lemnad åt sin egen håg, han blott
Med blomstren umgicks och med trädens susning.
Jag såg ej andra barn; och när jag såg dem, -
Som sparsamt hände, - snart jag flydde stojet,
Att skåda lärkans flygt och stjernans lopp
Och höra hjordens klockor mellan bergen -
Och i de långa, dunkla vinteraftnar,
En eld, lik den derborta, halft förbrunnen,
På låga härden glimmade, i kojan,
Der modren framför brasan satt och spann.
Jag låg vid hennes fötter, läste hänryckt
En kämpesaga vid det röda skenet,
Och hörde dessemellan, hur hon sjöng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
