Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cyperns kust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
I oafbruten sträck; som vore han
Till jorden sänd med en af solens hästar,
Att mana ut all natt, all sorg, allt klenmod
Till kamp på lif och död.
DEOLÄTUS.
Du målar sannt;
Och för hvart ondt, så med, som utan namn,
Den bästa läkdom är det Skönas anblick.
CYPRINO.
Han stiger af, han lyfter från sin tinning,
Att svalka sig, befjädrade baretten,
Hans ögon blixtra segersäll förtröstan,
Och hjeltelågan blommar på hans kind
I trotsigt skygd af pannans mörka lockar.
Kom, låt oss helsa honom, Deolätus!
De gi honom till mötes.
AMUNDUS.
Du redan här, Cyprino? Ha, förlåt,
Min ädle värd! Jag glömde jagt och allt -
Det var så skönt, att åter få engång,
Liksom en kämpe från Kung Artus’ rundbord,
Uppsöka äfventyr i skog och mark,
På egen hand; att, under enslig midnatt,
När jorden sofver tungt, och stundom blott
I vålnadsdrömmar ryser till, allena
Med obekanta makter vaka, höra
Det sammanspråk, som träd och forssar hålla;
Och ändtligen, vid hanegället, se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
