Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Florinnas Rum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
Till henne hän! - och erkänn, sälla hjerta,
Att du i detta nu, för första gången,
Det skönas fulla gudasanning ser!
Hau ilar bort.
FORELLA.
Det var då ock en karl, att göra väsen
Af hennes gamla ljusblå morgonråck
Och det gudnådliga postill-ansigtet!
AMUNDUS
till Deolätus, som han i förbigående möter.
Ha, Deolätus! har du skådat henne?
DEOLÄTUS.
Ja! henne, och det sätt, hvarmed hon skådar!
Se! från sin höjd hon öfverblicka!’ flärden
Med ödmjukhetens medvetslösa stränghet;
Försänkt i ljuset af sin inre verld,
Och barnsligt undrande, hur föga denna
Tycks stämma öfverens med den.
AMUNDUS.
Kan jag
Inför så rena ögons dom bestå?
DEOLÄTUS.
Hon varsnar vårt betraktande - hon rodnar;
O, hvilken rodnad! En odödlig framtids
Aurora. Gläds, min Konung! gläds och gäck!
Hon är din genius, som visar sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
