Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Florinnas Rum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
121
AMUNDUS
framträdande till Florinna.
Så dristig är Amundus ej, Furstinna,
Att tro sin bild inom ditt minne gömd;
Men det skall visst enhvar naturligt finna,
Att ej af honom blef Florinna glömd.
FLORINNA.
Som barn jag bars, på dina armar bäddad,
Ur fallna murars grus, bland eld och svärd;
Af Dig, o Drott, från död, från träldom räddad,
Mitt lif jag vigt till minnets offergärd.
AMUNDUS.
Yälan! som förr på blodbestänkta sanden,
Der rof på rof af stridens örnar vanns, -
Eäck äfven nu, i rosengård, mig handen,
Och kom, - till flykt ej mera, men till dans!
LAUUA MANGIPANI
hastigt framskyndande till Florinna.
En helsning ifrån Drottningen, Prinsessa,
Mig blifvit anbefalld att bära fram:
Ers Höghet gjorde kanske mera klokt
Att genast sig till sina rum begifva,
An i så sällsam, föga skicklig drägt
Blottställa sig for undran och för klander.
FLORINNA.
Hvad nu mig åläggs, var min bon från början!
-Tillåt mig gå, min ädle Drott!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
