Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dagbräckning. Skogshed i hufvudstadens grannskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
Ett, två, tre! Skymmel, hör!
Trafva snällt, och dit du bör!
Hon bestiger käppen och försvinner i luften.
Lund, gränsande å ena sidan till den nyssnämnda heden, å andra sidan till slottsparken; med
utsigt ät hafvet. Sol-uppgång.
LILA.
En stnnd för gudar! Bad i morgonluft,
Hvad vällust, mot att i den döfva kammarn
Bönfalla om en sömn, som ej vill komma! -
Ej dröm, ej tanke, men ett mellanting
Af båda, höll mig vaken; och det bar
Cyprinos namn . . . hvarför just hans? Jag vet ej!
Hur skönt! Der nedre, hafvet; här förbi
Går väg åt hamnen; der, liksom en hafs-orm,
Kring stadens halfrund slingrar lägret sig,
Det syriska; på bergen, längre bort,
Likt svalbon, hänga kojor, hänga byar -
Hör! deras hanar ropa nu som bäst
Hitöfver stilla slätten, och alltre’n
Ifrån dess daggfält, skygg som jagad hind,
Flyr skymningen: på himlen släckas ut
Bloss efter bloss; på jorden likaså
Vakteldarne; midt öfver tälten börjar
Den glada lärkan, som ej vet om krig,
Sin evigt samma, evigt nya visa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>