Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dagbräckning. Skogshed i hufvudstadens grannskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
I hårets guld kring halsens snö; meji vinden
Var matt, en dröm, den slumrande naturens.
En näktergal, af djurens
I sömnen fångna här den sista vakna,
Slog öfver henne, i platanens krona,
Sin slutdrill, att försona
Min lust, som led att skåda och att sakna.
Nu fram jag flög - hvad vexelsprång i famnen,
Hvad gensvars-rop, hvad sammanklang af namnen!
«Florinna», sade jag, «o, sank ditt öga
Från dödens verld, hvars gåta dock oss dårar,
Och lär din egen evighet att skatta!
De sälla andar l det gömda Höga,
Ej känna våra fröjder, våra tårar;
Blott det Förgängliga kan kärlek fatta.
Som skuggor, tomma, matta,
Ej helgons bröst på jordens känslor svara:
De hafva glömt, hur stoftets längtan brinner.
O, när blott Dig jag finner,
Mitt ljufva lif, min räddning och min fara!
Ser jag ej i din blick sig dubbelt måla
Det blåa hem, der ljusets englar stråla?» -
Hon ville svara: men till kyss förlängdes
Det ljud, som gladt på purpurläppen dröjde;
Stum brann det öfverfulla hjertats yra.
Gud, vår och välljud i mitt inre trängdes,
Naturens barm en suck af vällust höjde,
På fästet klang den höga svanens lyra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
