- Project Runeberg -  Fågel Blå. Sagospel /
184

(1858) Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första äfventyret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

184

han redan med dessa hjeltar utfört; berättar, att om han ej blifvit sårad

vid Jerusalem i en tvekamp (öfver Religionernas företräde) med SaMa,

så hade det Palestinska riket ännu bestått m. m.

6. Sc. Divisioner af Amundi troppar, kommande från det sista
slaget mot Malvicino, den de öfvervunnit, tåga förbi åt Famagusta, under
sång och fältmusik. (Stor Marsch.) Man ser Turkiska fångar, fanor m.
fl. segertecken; men ock fångna Cyprier bakbundna, och midt ibland dem
Malvicino’s hufvud, som bärs på en lång pik. Vid denna syn försvinner
hastigt Holofernes (med ett poltrons-bonmot ad libitum). Prins Cyprino
håller vid värdshuset och frågar om «någon sett till Öfverste Holofernes,
den store Konung Guidos store höfding?» han hade hört att denne hjelte,
som redan för ett par dagar se’n bordt vara synlig med sin landstorm
och falla Musulmännen i ryggen, skulle drifva omkring på alla Osterior
här i nejden. Han spörjer de bäfvande drinkarne, om ej Holofernes sökt
inleda dem i försåtliga anslag mot Konung Amundus, om han ej låge
nå-gorstädes lurande i något bakhåll? De betyga sin okunnighet, och han
rider förbi med de öfriga.

7. Sc. Amundus till häst och Deolätus vid hans sida; lysande suite.
Solen begynner sjunka i hafvet. Mycket poetiskt samtal. Konungars,
krigares och regenters pligter. Amundi kärlek för fred, oaktadt hans
ärelystnad (Richard Lejonhjerta är hans mönster); bådas ovilja mot Sibylla,
hvilken Amundus ämnar exemplariskt straffa. Amundi längtan att fa se
den vidtberömda Florinna. Han har i sin första ungdom räddat henne,
då hon ännu var ett litet barn, undan förstöringen och lågorna vid
Jerusalems eröfring af Saladin,

S. Sc. En förnäm Hofman, Baron D öl c ib e ne (Rosa’s Far), med
ett talrikt följe af personer, som bära oljoqvistar i händerna, hvitklädda
flickor som strö blommor o. s. v. De nalkas Konungen djupt bugande,
med blottade hufvuden; när de komma närmare, faller Dolcibene på knä,
vill kyssa Konungens fötter, och begynner de vältaligaste helsningar från
Drottningen, hvilken förklarar sig alldeles oskyldig till Malvicino’s
nedrighet, gläder sig att dessa infama rebeller, hvilka till sin gemena
samman-gaddning missbrukat hennes namn, blifvit lönta efter förtjenst m. m.;
säger Amundus de mest" smickrande artigheter, lyckönskar honom, hoppas
att han kommer som vän - hon har alltid tillslutit sitt öra för det
rykte, som sagt att han vore henne fiendtligt sinnad m. m. Deolätus
varnar Amundus, för den emot honom lika oförsonliga, som falska och
trolösa Drottningen; frågar honom om han kan låta inbilla sig, att hon
någonsin förglömmer, det han varit emot Guido Lusignans upphöjande på
Jerusalems thron, och på ett riksmöte offentligen beskyllt henne för
för-gifterska af deras späda myndling Balduin, den rättmätige arftagarn. När

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:12:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fagelbla/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free