Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra äfventyret - 2. Sc. - 3. Sc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
187
vidare ämna vi i afton, under sken af att för Amundus urskulda hennes
underliga smak och. lynne, på fint manér bidraga vår skärf att göra henne
löjlig. - Sysis säger, att det i det hela ej skadar, att detta infall
verkställes; men att hon för sin del tviflar på dess påräknade verkningar.
Hon väntar mer afgörande resultater af de försök hon i sinom tid ämnar
anställa, att med vetenskapliga och religiösa samtal fånga Amundus och
omvända honom till sina verldsåsigter; blott hon engång kan få honom
till att hålla stånd och inlåta sig i ett slikt samtal med henne.
Drottningen harmas öfver den fördömda Svartkonstmästarn, och fruktar mycket
ondt af hans närvaro. Sysis svarar: Honom tager jag på mig, att leda
bak ljuset; han är mindre farlig derigenom, att han tillika är Poet -
och under hans många och långa poetiska distractioner får jag tillräcklig
tid att göra alla hans anslag till intet.
2. Sc. En annan del af Slottet. Florinna, i en enkel
morgon-drägt, med sina tärnor Rosa och Lila. (Florinna är mellan sjutton eller
aderton år. Har haft en förträfflig Mor. - Denna, ehuru redan i
hennes åttonde år förlorad, har, tillika med hennes brydsamma ställning vid
sin faders hof, gjort att hennes stora naturliga själs-anlag blifvit tidigare
utvecklade, än det plägar ske äfven hos utmärkta fruntimmer i hennes
ålder.) De sitta och brodera; Lila läser för Florinna en gammal Novell i
pergament-manuscript om hennes Stam-moder Melusina, samt är just
nu inbegripen i att uppläsa slutet. De tre flickornas omdömen öfver denna
historia. De samtala om den annalkande festen, om Amundus och hans
bedrifter. Rosa har sett honom denna samma morgon rida i en park vid
Famagusta, samt gör en präktig beskrifning af honom och hans häst.
Florinna erinrar sig hans bild, som då likväl var mera goss-artad, ifrån
den tiden då han räddade henne vid Jerusalems eröfring. Allt hvad hon
säger, visar en jungfrulig själs högsta skönhet och oskuld, samt tillika en
efter kärlek hemligt längtande flickas lifliga nyfikenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>