Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra äfventyret - 4. Sc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
189
sin trånga hjerna framkläcka en sådan idée, i fall den icke vore
grund-och ur-schemat för alla känslor och tankar. Konungen klappar henne på
kinden och säger: Rätt bra, mitt socker, med något mera öfning går det
förträffligt; anmärker mellertid, att hon blandar om hvarandra de manliga
och qvinliga rimmen, i stället för att låta i sträng alexandrinsk ordning
hvart rimpar oåtskiljeligt följas; derpå, för att ge henne ett mönsterprof,
deklamerar han ännu en tirad om fåfängligheten af att söka ett odödligt
namn, lägger stark accent på hvarje rim och slår takten af cesurerna med
sin spira, under det han tillika vid hvar cadence sakta nickar med
hufvudet. «Är det ej majestätligt, min Dotter? - Legitimt? - Hvaba?» -
(Legitim och Legitimitet äro Konungens högsta trumf-ord, samt den
trollformel, med hvilken man i sista instansen kan förmå honom till allt.)
Nu går han omsider, efter en theater-kungs-bugning för sin Dotter, lika
gravitetiskt, i spetsen af sina begge med-narrar tvärs öfver rummet ut
genom den dörr, som står tvärs emot den genom hvilken han inkom.
4. j$c. Stor Parad på Slotts-borggården. Holofernes commenderar.
En mängd gapande borgare, qvinnor o. s. v. närvarande. Deras
anmärkningar öfver manövrerna etc. En undrar, hvarföre Konungen sjelf ej
förer commando’t vid ett så högtidligt tillfälle. En annan åskådare
uppgifver skälet dertill. (Detta skäl bör vara något högst löjligt.) Konung
Amundus kommer med Cyprino, Deolätus och sin suite. Holofernes:
«Eront! Rör Spelet!» Militärisk musik. Liksom i half-chörer, afsjungas
tvenne stropher i ett marsch-artadt versmått öfver krigarns lott och
sol-dat-lifvets lycksalighet. Tropparne skyllra för Amundus m. m. Amundus
tackar, kallar till Sig Holofernes *) OCt säger honom artigheter. Frågar,
hvarföre han ej syntes till i slagen vid - - - - - -, och säger,
att de nära blifvit förlorade genom hans frånvaro. Holofernes anger
orsaken, som bör vara mycket putslustig. Amundus spörjer, om han ej
härstammar från den ryktbara Ipältmarskalken Holofernes, som «en af våra
företrädare på Syriens thron, den glorvördige Babyloniske Konungen
Ne-bukadnezar» skickade att tukta Judarne. Holofernes svarar: Jo, Ers
Majestät, i rät nedstigande led - och gör derpå en burleskt berömmande
målning af denne sin stamfaders lynne, utseende, manérer o. s. v. («En
hedersman, af det ömmaste hjerta - men af hetsigt temperament, något
brusande i hufvudet - stångpiska, grofva stöflar, röst som ett lejon, m.
m. d.) Cyprino frågar, om det är sannt, att den vackra Grefvinnan
Ju-dith af Bethulia blef hans död? Holofernes svarar, att hon verkligen
mördat honom, men att hans stamfader i denna historia uppfört sig vida
kyskare och dygdigare, än ryktet, af onda menniskors uppdiktan, berättat
*) Som pustar och torkar sig med näsduken i ansigtet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
