Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra äfventyret - 8. Sc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
194
tydlig del tomt och kallt, och ingenting uppfyller fullkomligt hans bröst.
Ser på afstånd, i half skymningen och månskenet, Amundus träda fram
med Florinna vid sidan, på en balcon, som vetter åt denna trakten af
parken. Han ser några andra gestalter, bland hvilka han igenkänner
Cyprino och Bella, först följa dem, men sedan draga sig tillbaka inom den
halföppna altansdörren, liksom för att fylla den och skymma ditsigten för
det innanföre i salen kringsvärmande öfriga sällskapet. - Han förstår
sammanhanget. - Han skildrar Florinnas utseende och gruppen af
Amundus Och. hemie, som, lutar sig till Amundi axel, under det denne slingar
sin arm omkring hennes lif. - Hans betraktelser öfver deras sällhet, samt
huru hjertat ännu ej är nog gammalt, för att ej vid dess åsyn röras till
otillåtna önskningar. - Huru lycklig den är, som i sin första ungdom ej
försummar, drömmande bort sin vår i ändlösa grubblerier och förslager,
det korta gynnande ögonblicket för kärlekens personliga verklighet,
- hvilken sedan, lik en silfverblick i varelsens djupaste metallådror, utgrenar
sig genom menniskans hela öfriga lif och ger det, äfven i sjelfva blotta
efterklangen af förflutna jubelhymner, ett högt och varaktigt intresse. Han
vill väl erinra sig, att han genom sitt snille, sin tankas makt, sin själs
omfattning är höjd öfver de andra, dem han afundas, på andarnes
rangordning - han vill genom denna frambefallda uppvallning af stolthet
öf-verrösta sin hemliga oafbrutna trängtan - han vill inbilla sig, att han
kan lefva blott som en ren ande, som en contemplatif åskådning utan
personlighet - men ack! - Han besluter, att slita sig lös från den
prunkande och bedöfvande sydliga naturen, från sina många invecklade och
distraherande förbindelser här, och åter begifva sig till Norden, till
Sverige, för att der vid sin moders graf bygga sig en hydda och öfverlemna
sig åt andaktsöfningar.
8. Sc. Amundus och Florinna på balconeu. Deras samtal om
sym-pathien, troheten, stjernorna. - Pythagoras. - Vattenkonsterna skimra i
månskenet. - Cypresserna och pinjerna röra sig ej - akacian doftar med
sina hvita blommor. - Den röda Cercis (Granaten) - mandeln -
vallmon - den klara högblå luften med de gyllne stjernorna - de på
varma flägtar simmande blomsterångorna - det präktiga Famagusta ligger
utbredt framför dem i en halfkrets omkring en vik af det bakom sig
visande hafvet. - Florinna säger, det hon hört att i Norden, hvarifrån
deras förfäder kommit, ofta vore brukligt att dö af kärlek (här kunde måske
i korthet någon dithörande Nordisk historia inflätas) - att äfven hon
kände inom sig, att hon väl skulle finna det öde ljuft att dö för honom
- (prisar de indiska qvinnorna, som genom bål och lågor frivilligt följa
sina makar till ett lyckligare land). Nej! svarar han, lefva, lefva! nu
först lefva! Han utmålar för henne med de lifligaste färger deras fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
