Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje äfventyret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
207
hvilken du med de varmaste eder lofvat en oförgänglig kärlek. Till bevis
befaller hon Forella sträcka fram sin hand, på hvilken Amundi ring
blänker *). Amundus rasar och förebrår Forella detta svarta förräderi. Sysis
urskuldar henne, talar örn hennes våldsamma kärlek för honom o. s. v.
och att om någon här är förrädare, så är det just han sjelf och ingen
annan. Amundus försäkrar henne, att hela denna tillställning tjenar till
ingenting, och att den är lika orimlig, som gemen. Sysis använder alla
medel för att blidka honom och böja hans sinne efter sin plan. Hon
säger honom, att Florinna ej i något afseende, utom i skönhetens,
öfverträffade Forella, utan snarare–––-. Amundus vill ej höra på denna jemförelse,
och frågar hvad intresse Sysis kan ha att lägga sig emot hans kärlek.
Hon svarar: blott kärlek till sin fosterdotter samt verklig högaktning och
välvilja för honom (ehuru han nu synes vilja göra allt för att icke
förtjena den), hvilken hon lofvar att såsom belöning höja på Cyri thron, ja
göra mäktigare och segerrikare än någon monark hittills varit på jorden.
Amundus vill dock hellre tigga med Florinna, än gå in på en förening
med Forella, under hvilka lysande vilkor som helst. Sysis säger nu, att
hon väl vet det egentliga hindret, som aflägsnar Amundus från Forella;
det är, trots allt snack om trohet, själars frändskap o. s. v., blott det
narraktiga begreppet om den så kallade sk Ö n n et en, för hvilket kon
aldrig ägt något sinne, men som, hon visste det, var allt hvad sinnlighetens
slafvar begärde; att köttmassorna voro så eller så formade, benen i
skelettet så eller så ställda, skinnet så eller så färgadt, - det vore den stora
hemligheten af kärlekens sympathier och antipathier; derföre, att så få
menniskors blickar voro nog skarpa, att genomtränga till sanningen,
hvilken egentligen består i benrangel, ryggmärg, tarmar, lefver o. s. v.,
hvilka drefvo en ganska oästhetisk Wirthschaft; att allt, som är till, ar
blott till för förruttnelse och maskar, men att som det är nödvändigt (ty
så vill det heliga Chaos) att Förgängelsen, som är det enda verkliga,
beständigt skall ha ny maskmat att spisa, så måste slägterna fortplanta sig,
och dervid är det en högst oväsendtlig sak, om man sluter i famnen en
rak eller en krokryggig, en med ett grönt och ett grått öga, gul barm,
en rödhårig eller en m. m., om höfterna äro sneda, barmen hvit eller gul
- hurudan den ändå snart blir i förruttnelsen o. s. v., och hon sjelf
skulle, om hon’ vore man, helst föredraga de ägyptiska gestalterna,
sådana som Forella är, emedan de närma sig mest till det verkligt sanna
i mennisko-organismen, nemligen till benrangel eller dödsbeläten.
Amundus ryser för denna theori, och finner ej att Forella blir derigenom mer
aptitlig. Sysis säger, att hon blott velat göra honom uppmärksam på den
så kallade fägringens oväsendtlighet vid äktenskapliga föreningar, isyn-
*) Forella bekräftar Sysis’ utsago, och säger dervid i sin Tanliga styl en dumhet i anledoing af ringen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
