Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje äfventyret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
208
ner het när högre intressen dervid äro i fråga; men lofvar dock att
beqväma sig i denna punkt efter hans svaghet, och skapa om Forellas yttre,
men först sedan de blifvit förenade; ty förr stode det icke i hennes makt
att göra det. Amundus svarar, att hon mycket bedrager sig, om hon
tror, att han hos Florinna älskar endast den kroppsliga skönheten, ehuru
han visserligen hos sådana varelser, som Florinna, anser den yttre
skön-. heten för en omedelbar reflex och ett sannt kännetecken af den inre;
men att, om Sysis ock kunde skapa om, ej allenast den yttre, utan ock
den inre Forella*), så hade han dock engång för alla svurit den enda
Florinna, bland alla qvinliga varelser på jorden, sin tro, och en Gudinna
sjelf skulle ej kunna göra honom affällig från henne. Sysis söker nu
inbilla honom, att denna Florinna, för hvilken han så dåraktigt uppoffrar
allt, förhåller sig ganska otacksamt; - han frågar henne leende, om hon
nu vill komma med den gamla lögnen att Florinna är död; nej, svarar
Sysis, det är mycket värre - att hon rymt af kärlek till Cyprino; att
båda varit med hvarandra öfverens om att bedraga Konungen. Då han
yttrar den högsta ovilja mot dessa insinuationer, visar hon honom genom
en magisk tillställning i rök o. s. v. en skenbild af Florinna, som sitter i
Cyprinos knä, och säger att Cyprino håller Florinna gömd på sitt
landslott, samt i detta ögonblick på sådant vis njuter hennes närvaro.
Amundus blir ursinnig, hugger med sin värja in i den magiska cirkeln, och
frågar Sysis, huru hon kan våga att framställa så skändliga bilder för
hans ögon, samt låna hans älskarinnas och hans trognaste tjenares
anletsdrag till att ge trovärdighet åt sina nedriga lögner. Han vill gå. Sysis,
efter en kort tystnad, skiftar nu om ton och ber honom, då han icke
stod att bevekas till hennes olyckliga Fosterdotters bästa, att han
åtminstone af det ädelmod, som vore hvarje Riddares pligt mot lidande
fruntimmer, icke ville skiljas från Forella utan att ge henne en vänlig
afskeds-helsning. Hon föreslår en kyss. Amundus betänker sig. Sysis föreställer
honom, huru litet och hvilken likgiltig sak i sig sjelf en kyss är, såsnart
den ej gifs af kärlek, samt huru ringa möda den kostar; huru deremot
ermringen deraf skulle som den enda strålen af ljus genomglänsa den arma
Forellas mörka framtid, hvilken hon skildrar med rörande färger.
Amundus beveks, och kysser Forella, under det han i andanom ber Florinna
förlåta honom denna enda otro. Sysis tager nu en stolt och hotande ton
(emedan han nu efter denna kyss är för sju års tid lemnad åt hennes
hämd); Amundus svarar i samma språk, och vill gå; Sysis tager nu på
honom med handen; han fastnar med fötterna vid golfvet. Hon säger
honom nu hans belägenhet, och att han nu på stället måste fatta sitt be-
*) Amundi sätt att uttrycka sig om Forella får, oaktadt man i hans inre märker den högsta afsky, dock i
formen ej öfyerskrida gränsen af en Tiss ridderlig aktning för äfven förhatliga Damer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
