- Project Runeberg -  Fågel Blå. Sagospel /
213

(1858) Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde äfventyret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

213

med Dolcibene hjelpt sig ut ur den förlägenhet, hvari Amundus satte
honom under deras sista samtal, då ännu Laurettas falska bekännelse för
Cyprino var honom obekant. Dolcibene tackar, och säger henne några
ömma ord (han är Drottningens amant), hvarpå hon svarar i ännu ömmare
ton, och säger att hon hoppas snart se den dagen gry, då hon får
upphöja honom vid sin sida på Cyperns thron, och då han icke mera
behöfver i nattens tjockaste mörker, smyga sig som en förbrytare till hennes
omfamningar; att på hans stöd hvilade all hennes förtröstan, så snart
hennes enfaldige gemåls alltmer och mer tilltagande sjuklighet ryckt
honom i grafven m. m. Hon säger sig älska Rosa med moderlig kärlek,
och att hon skulle genast efter sin förening med Dolcibene meddela denna
alla en konungsdotters rättigheter; att hon ämnade sätta i ett långt
aflägset kloster den våpiga Forella, som blott erinrade verlden om, att
hennes moder varit engång förmäld med en stympare. Drottningen ville
äfven ha förgiftat Florinna, hvilket nu bäst kunde ske, sedan denna nu
engång försvunnit undan allmänhetens blickar; men från denna kortaste och
säkraste utväg att befria sig från den förhatliga styfdottern hade hon
blifvit hindrad af den grillfängarinnan Sysis, som säger sig ha läst i
stjernorna, att Florinna icke skall kunna ombringas genom någon våldsam död,
men kanske genom långsamt tärande sorg. Hon harmas öfver denna
ovisshet och långsamhet. Önskar, att hon må kunna finna ut något
medel att befria sig från den fatala, nyckfulla, fanatiska Sysis’
förmynderskap: men finner sig tyvärr ännu en, tid bortåt behöfva henne. Tror på
inga stjernor,1 och bygger blott på sin slughet och list. Dolcibene
bestyrker henne i detta system, och säger, att ((derföre beherrska vi och
våra likar jorden.» Går. - Drottningen ensam, ser efter honom
föraktligt, och upprepar hans sista ord. Hennes anmärkningar öfver hur lätt
alla männer äro narrade, och nästan lättast de som inbilla sig vara sluga.
Hon anför Cyprino och Dolcibene såsom exempel, hvarvid hon dock
mindre förundrar sig öfver Cyprino, som, melerar sig mycket med så kallad
dygd, än öfver Dolcibene, som så länge gått i hennes skola - och som
dock nu med fullt allvar trodde på alla de löften hon gaf honom, ända
till det orimliga, att hon skulle någonsin vid altaret räcka en person af
oförstlig härkomst sin hand och dela med honom sin krona! Och
derhän hade hon bragt honom i sitt våld, blott med några i tjenliga
ögonblick utdelade vinkar, miner, ögonkast, suckar o. s. v., samt omsider med
att ge honom, «fastän sparsamt, det, som af alla männer högst värderas,
och dock af allting kostar minst att ge!» Nej, (här ropar hon ut
namnet af en frankisk prins - någon af de ännu vid den tiden icke af
Saracenerna underkufvade små christna herrskarne på Asiatiska kusten, med
hvilken hon stod i hemlig underhandling om giftermål och thronföljd ef-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:12:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fagelbla/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free