- Project Runeberg -  Fågel Blå. Sagospel /
223

(1858) Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde äfventyret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

223

deras största förvåning, på detta vis utsmyckad, liksom hennes kammare
äfvenledes. Drottningen öfverhopar henne med smädelser, säger att hon
är en upprorsstifterska, att hon står i förbindelse med Cyprino och andra
rebeller, att hon har en hemlig skattkammare i sitt fängelse, att man
skall låta lägga henne i kedjor o. s. v. Florinna ber henne så gerna
genast taga hennes lif, hvilket dock utan tvifvel förr eller senare vore
hennes afsigt att göra. Drottningen försäkrar henne, att detta också
längesedan skett, om hennes alltför ömma och veka hjerta ej hindrat henne
från utförandet af ett så rättvist beslut, till hvilket ock Sysis längesedan
rådt henne; men att Florinna icke borde lita förmycket på denna
svaghet, och att hon snart skulle få erfara, om det ginge an att bedraga sin
styfmor och omstörta sin faders thron m. m. Nu’ vill Drottningen gå,
men Forella frågar: «Men, Mamma, skall hon då få behålla all denna
grannlåt? hvad gör hon med den här i kyffet? och behöfva ej vi den
bättre, som dagligen lefva bland anständigt folk och måste visa oss?» -
Drottningen gillar Forellas yttrande, gläder sig att höra ett så klokt
infall af henne, och befaller Florinna genast på stället taga af sig alla sina
smycken och juveler, samt lemna dem i Dolcibenes hand. Florinna gör
det, men brister vid diamant-bouquetten i tårar, och ber att få behålla
denna enda. Det nekas. Drottningen tillsäger henne strängeligen, att,
emedan hon dock i alla fall vore en så stor vän af nattvak, innan nästa
morgon sammansöka alla de dyrbarheter, som hon ännu ägde i sin
kammare, och lemna dem i Dolcibenes händer, hvilken tidigt då skulle
återkomma föl1 att mottaga dem; de tillförde med all rätt konungsliga
skattkammaren, och lönade det ej mödan att hon försökte något underslef,
emedan Dolcibene i alla fall vid sin ankomst skulle anställa den
noggrannaste visitation; mellertid skulle ett tjenligt antal af honom väl kända
karlar ställas till vakt utanför hennes dörr. - Alla gå; Florinna, utom
sig af tröstlöshet, sjunker på knä framför en Mariebild, och uttrycker i
stumma åtbörder den högsta smärta. Här borttagas ljusen. - Från
fjerran, och sedan allt närmare och närmare under hennes fönster, klingar nu
till cittra en sång af den i parken*) kringvandrande och i nattens
tystnad spelande Troubadouren. Redan den första strophens innehåll träffar
och vederqvicker hennes inre på ett underbart hugsvalande sätt. Hon
reser sig upp, och börjar vid skenet af den lampa, som man lemnat henne
på Drottningens befallning i stället för de dyrbara ljusen, hvilka på
samma befallning nyss af Forella vid bortgåendet släcktes och af Lauretta
bortburos, att framsöka och sammanlägga på ett litet bord alla de skän-

*) Okunnig för öfrigt om Florinnas grannskap och det goda han med sin sång uträttar. Florinna gör
denna reflexion om skaldernas och sångens himmelska njtta, och huru Troubadouren, soin nn tror att
han ensam och ohörd blott ger luft åt sina fantasier, för henne är ett himmelens sändebud.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:12:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fagelbla/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free