- Project Runeberg -  Fågel Blå. Sagospel /
227

(1858) Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte äfventyret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

227

kommande verld blir lika olycklig och af sitt inres furier förföljd som i
denna, så framt ej (hvilket ju enligt den vanliga läran om själens
odödlighet icke kan ske) grunddragen af hans närvarande individualitet alldeles
förändras och göras till grunddrag af en annan, en fullkomligt ny.
Anden svarar, att denna förtviflan, denna feghet vore det största af alla
brott och den fräckaste af alla hädelser mot Försynen; säger, att
visserligen grunddragen i hvarje individualitet kunna förvandlas till andra,
nemligen så vida som de stå i kontakt med religionens och sedlighetens
områden; men att denna förvandling måste ske redan före den jordiska
döden, och genom menniskans egen redliga och oafbrutna verksamhet att
utveckla sina anlag för en sann och tillfredsställande åsigt af verlden, sig
sjelf och sitt individuella förhållande till densamma; har man ej innan
döden på detta vis sjelf förvandlat sig in melius (hvaraf följden blir att
man i den högre ande-ordningen, i hvilken man då upptages till medlem,
erhåller en existentia optimi, emedan man redan på jorden utbildat
och fixerat sin receptivitet derför), så blir man visserligen i det
tillkommande lifvet ändå förvandlad, och då af ett yttre Verhängniss, nemligen
den eviga lagen för andeverldens inre organisation, men in deterius;
lemnar man detta lifvets skådeplats med en falsk, dunkel, förvirrad
verldsåskådning, så uppträder man i det nya ibland de andar, hvilkas
fixerade egenskap (till dess de hinna*) bli djur, för att ånyo genomlöpa
de lägre verldskretsar, som man måste ha tillryggalagt för att åter som
menniska uppträda på jorden = pröfnings-verlden) det just genom
döden **) blifvit att vara ännu djupare sjunkna i materiens och en tvingande
nödvändighets band, och dervid beledsagade af en ännu skarpare känsla
och medvetenhet af disharmoni och frätande hunger efter högre lif och
sann verklighet; en i sitt inre väsende öfverallt identisk, fastän i
mångfaldiga olika mått och skepnader uttryckt existentia pessimi.
Deolätus: «Hvad är då för mig att göra? i döden ingen räddning, och i lifvet
oändliga qval!» Hvad han nu hör af Andens egen mun, har han sjelf
längesedan anat, ja tänkt; men det ar just hans hufvud-olycka, att hans
vetenskap hos honom ej kan öfvergå till sinnesförfattning, och att
allt det, hvilket han i reflexionen erkänner som riktigt och i fantasien
såsom skönt, ej vill försmälta sig oåtskiljeligt med saften och blodet af
hans egen personlighet m. m., att tankan och fantasien, med detsamma
de utvidga i alla riktningar hans synkrets och hans känsloförmåga, ock
tillika utvidga för hans syn det bottenlösa svalg, som skiljer hans med
otillräckliga medel utrustade natur från det mål, hvartill han syftar, och

*} Indiska själavandringsläran.

’*) rå jorden förs man från djur till menniska; men från menniska leder öfvergången antingen till
det högre eller till det lägre än menniska.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:12:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fagelbla/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free