- Project Runeberg -  Fågel Blå. Sagospel /
230

(1858) Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte äfventyret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

230

pade jerntaggar och alla möjliga hvassa instrumenter, för att förderfva
honom då han i mörkret komme flygandes och satte sig ned derpå.
Rosas rysning och förskräckelse; besvär sin Far, att rädda de älskande, eller
åtminstone att laga så, att den arma Florinnas enda öfriga tröst och
glädje icke blefve från henne tagen. Dolcibene svarar, att det är nu just
Rosa, och ingen annan, som här kan rädda; att den enda utvägen till
räddning är att förekomma Drottningen, nemligen att lura ut fågelns
vistelseort förr än hon; derföre hade han kommit på den tanken (på
hvilken han förmått Drottningen att ingå, under förevändning att denna
handling af medlidande för Florinnas dystra enslighet på intet vis
rubbade hennes planer), att införa sin dotter till Florinna såsom ett
tillkommande sällskap, emedan hvarken Prinsessan hyste större förtroende till
någon af sitt kön, den enda frånvarande Lila undantagen, ej heller kände
han sjelf någon, åt hvilken han med mera tillfredsställdt samvete kunde
anförtro ett så vigtigt värf. Rosa försäkrar, att ingen kan dertill vara
mera redebogen än hon. Dolcibene ger henne nu en ledtråd för hennes
uppförande mot Florinna, huru hon för henne, ehuru mycket denna
förtegenhet och list mot hennes älskade Prinsessa skulle kosta på henne,
skulle bibehålla en siräng tystnad öfver nvad som nu mellan far öCn
döt-ter blifvit afhandladt, samt om nätterna söka en tid bortåt hålla sig så
vaken som möjligt, likväl under sken att sofva; hon skulle till
sängkammare få ett rum, som vore bredvid Florinnas beläget, och som vore så
inrättadt, sedan de tider då ofta statsfångar suto i detta torn, hvilkas
samtal och tidsfördrif af deras förföljare eller ock af rättvisan
spionerades, att när man innanföre vid ett ställe på mellanväggen tryckte på en
fjäder, öppnade sig en liten springa, genom hvilken man, utifrån alldeles
omärkt, kunde tydligt se och höra allt hvad utanföre föreföll*}. Rosa
förvånas öfver denna anbefallda förtegenhet, yttrar ovilja mot allt detta
mysteriösa, lurande och spion-enliga, samt frågar hvarför hon ej så gerna
kan få gå öppet till väga, och genast för Florinna sjelf upptäcka
Drottningens forsat. Dolcibene svarar, att det kan hon visserligen göra, såvida
hon vill förfara ordentligen systematiskt i att göra till intet hans
välmening och hela hans rådslag; Florinna, som alltid varit honom ovänlig,
skulle, i afseende på det som allmänt sades om hans förhållande till
Drottningen, alltid misstro underrättelser, som kommo från denna källa,
och misstänka att under varningar från Dolcibene låge helt andra afsigter
förborgade. Rosa, förbi hvars själ nu en sky af tveksamhet sväfvar,
frågar honom om Florinna deruti har så alldeles orätt? och yttrar, sorgligt,
barnsligt blygt och försagdt, sin oro öfver hans umgänge med den sköna,

) Efter erhållen underrättelse rille sedan Dolcibene oupphörligt ha ett vaksamt öga på trädet och i
stillhet, utan att Täcka något buller, tillintetgöra Drottningens anslag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:12:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fagelbla/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free