Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte äfventyret - 6. Sc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
232
hållen orolig sinnesrörelse, mera lik dens som har ett anslag i sinnet,
hvilket han har samvetsagg och villrådighet att verkställa, än dens som
hlott lifligt deltager i en lidande väns öde. Hon fruktar alltså att man
kan ha betjenat sig af Kosas lättrogenhet för att nyttja henne vid
Florinnas sida såsom blindt medel för någon ond afsigt. Derför har hon ej
heller vågat under denna tid kalla till sig Fågel Blå, emedan hon fruktat
att Rosa i sitt rum skulle höra honom. (Denna monolog begynner med
uttryck af Florinnas förskräckelse, att Rosa ännu var qvar inne i hennes
eget rum, då fågeln så nära utanför fönstret lät höra sig; hittills hade
det lyckats henne att aflägsna Rosa innan’ den tid då fågeln vanligtvis
plägade ankomma i grannskapet. Under detta hör hon, gång efter annan,
förnyade rop och suckningar från Fågel Blå, samt ser honom flyga af och
an utanför fönstret. (Hon går med häftiga steg upp och ned i sin
kammare.) Strider med sig sjelf, om hon skall våga bedja sin älskare
komma. Går till nyckelhålet af Rosas dörr och lyssnar; tycker sig höra Rosa
sofva mycket hårdt. Kan icke längre motstå sin längtan efter ett nytt
samtal, efter så lång tids mellanstånd, med Amundus. Söker jemväl
dermed ett skäl att icke vinka bort honom, att muren är så tjock mellan
Rosas rum och hennes, samt att det enda fönstret som fanns i Rosas lilla
kammare vettar åt en helt annan sida, genom tornets byggnadssätt (ett
rundtorn). Alltså: nytt innerligt, rörande möte mellan de älskande; de
beklaga begge för hvarandra sin nöd, och Florinna förklarar anledningen
till sitt uppförande. Vexelsången vid denna sammankomst har en
uteslutande elegisk tonart, mera än någon af de föregående.
6. &C. Rosas kammare. Rosa har betraktat (genom den fördolda
öppningen i väggen) de älskande (och under följande monolog går hon
ännu flera gånger till springan för att blicka in, emedan under allt detta
ännu fortfar de älskandes samtal, hvaraf spridda ljud (näktergalslika)
höras då och då, fastän aflägsnare än i föregående scen, emedan muren nu
är emellan). Hennes förvåning och anmärkningar, stämplade af barnslig
godsinthet, men tillika af barnsligt lättsinne och inskränkthet i
raisone-ment. - Hennes förundran, att nu se framför sig med egna ögon hvad
hon hittills hört såsom en saga förtäljas. - Hennes rörelse öfver de båda
älskandes olycka och trohet; men tillika förtret öfver att Florinna ej mera
tror på hennes redlighet, och således ej yppat för henne ett ord om
denna sak, oaktadt Rosa engång med innerligaste hjertlighet försökt bringa
frågan å bane. - Härvid erinrar hon sig dock, att Florinna i grunden
uppfört sig mot henne efter förtjenst, och att hon ju i sjelfva verket
ingenting annat är, än en spion. - Hennes oro och strid med sig, om hon
verkligen skall upptäcka för sin far hvad hon sett och hört. De gamla
jnisstankarne i afseende på hans förhållande till Drottningen stiga åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
