- Project Runeberg -  Fågel Blå. Sagospel /
234

(1858) Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte äfventyret - 9. Sc.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

234

kust och aldrig mer sätta foten på Cyperns jord. Hon säger, att hon ej
tviflar på deras trohet och tystlåtenhet, men att de höra finna begripligt,
det hon i detta ömtåliga ämne icke kan vidtaga nog säkerhetsmått.
Innan nästa dagning skola de likväl först, innan de afsegla, under
Dolcibe-nes tillsyn borttaga igen ur trädet alla mordvapnen, på det att inga spår
skulle vid dagsljus bringa något forskande öga på beskaffenheten och
verkställningen af deras anslag. De lofva det, betacka sig med mycken
tillfredsställelse, och gå. Drottningen frågar nu Dolcibene, om han ej
vidtagit säkra mått och steg, att dessa ädla gynnare ej komma att segla
långt ut från skogsbugten. Dolcibene svarar, att detta förstås af sig sjelft,
och vore det nödvändigaste försigtighetsmattet af alla; hon kunde på hans
omsorg tryggt förlita sig. Gå.

9. S C. Mörk, regnig, stormig höstnatt - blott sällan tindrar då
och då en stjerna fram mellan de tjocka molnen. Fågel Blå är
inbegripen i att flyga ur skogen utanför slottsparken, inåt nejden omkring
Florinnas fängelse och det välbekanta cypressträdet. En hemlighetsfull*),
underbar gestalt (Florinnas mor) träder honom plötsligt i vägen och vill
hindra:honom i hans färd. Hon varnar honom, ber honom återvända;
men förgäfves. (Hon yttrar sig lakoniskt, gåtolikt, och i en versart, som
på engång är entonig, hemsk och högtidlig.) Han frågar gestalten, hvad
den har med honom att beställa, och huru den känner honom. Gestalten
svarar: «Väl har jag med dig mycket att beställa, och väl känner jag
dig, oaktadt den masque ditt öde för en tid pålagt dig - du är
Amundus, Konung af Syrien - mitt öga ser igenom alla masquer, alla larver,
och ser blott det väsendtliga, blott kärnan i tingen.» Erinrar honom om
en omständighet, som förefallit mellan honom och Drottningen af
Jerusalem, då han i sin första ungdom hjelpte Konung Guido mot Saladin.
Amundi förvåning; frågar, om gestalten är Drottningen sjelf? - Får
derpå ett inbundet och tvetydigt svar. Han vill nu i trots, som han
tror, af alla gäckande och falska dämoniska skuggbilder, kanske mötande
honom på Sysis’ föranstaltande, fortsätta sin väg till sin väntande och
smäktande älskarinna, samt ropar, flygande högt upp mot skyn: «Du kan
ej stänga min bana! Den är fri ända upp till molnen.» Spöket utvidgar
nu hastigt sin längd, och reser sig hastigt från jorden ända opp till det
dunkla himlahvalfvet, såsom en hvit dimma, sägande: ((Obegränsad af
gestalt och rum är tankans och viljans personlighet, sedan ej de jordiska
sinnebanden mera inskränka den.» Slutligen lemnar hon dock rum åt
honom, sjunkande i jorden under trefaldigt utrop af Ve! - Amundus fort-

) Utseende och costumering densamma, som i l Scenen af Drottningen beskrives. Endast deraf ser
läsaren, att spöket är Florinnas Mor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:12:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fagelbla/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free