Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte äfventyret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
238
genom sin skönhet stått hennes Dotter, ja kanske henne sjelf, i vägen. -
Nej, hon^hatar henne af sann och evig passion, af en ursprungligen i
hennes inre medfödd och vid Florinnas första anblick blixtlikt utvecklad
antipathi - att det icke blott för kärleken, utan ock för hatet gåfves
ideal-bilder och ur-configurationer, potentialitet i kärnan af hvarje
individuell organism - att sådan vore planeternas inflytelse, under hvilken
allt lefvande står! Har Rosa ej dermed gjort henne tillräckligt emot, att
hon vore den, hatade Florinnas vän? och hvad den af honom för sin
dotter påyrkade illusionen öfver faderns brottslighet beträffar, huru kunde
han begära, han (ironiskt) som hade ett så ömt samvete, att hon skulle
vilja i andras omdöme bära ensam hela bördan af detta brott? Föröfrigt
borde han finna sig, såsom en vis och fördomsfri man, i alla gr andes
me s ur e s som voro nödvändiga, mer än han förmådde inse, icke blott
för Drottningens, utan ock hans egen fördel och båtnad. Dolcibene,
uppretad, dyster, svarar att hon förgäfves söker undflykter; att hon sårat
honom på en punkt, öfver hvilken han ej förstode skämt; hotar henne (i
kraftiga bilder; en fabel); påminner henne att den sjuke Konung Guido
snart ligger i själtåget, att den landsförviste Cyprino ej vore långt borta,
och att hennes thron och succession stå på ganska svaga fötter, såframt
hon ej snart ändrade sitt nya system att behandla sina vänner. Går.
Drottningen ensam: «Så? menar du?» - tröstar med det nyligen från
hennes fransyske Prins erhållna bestämda budskapet, att han inom en
månad skall landa i Famagusta, för att befästa kronan på hennes hufvud
och sedan mottaga hennes hand - och så länge hoppas hon att lifvet
sitter qvar i den sjuke gamle konungen. Mellertid förebådar hon med en
kraftig allusion på Dolcibenes fabel hans snara död. Ringer derpå in sin
Hand-sekreterare, som heter Gasparini, och frågar honom, om han icke
känner hennes fordna kock Vincenzo, som för någon tid sedan med
hennes samtycke trädt ur hennes tjenst i Dolcibenes? «Ja, Ers Majestät.»
- Sök honom genast upp och tillsåg honom att vara mig till mötes kl.
12 i rustkammar-gången, jag går då att spatsera, och har stor lust att
taga honom i min tjenst igen; han är en man af bepröfvad skicklighet.
Gasparini går. (Dolcibene, i begynnelsen af scenen, då han reciterar
Drottningens bref till Florinna, bifogar i sin harm, att han åtminstone
såvida sökt mildra verkningarne af denna afskyvärda hårdhet, att han
bedt Rosa försäkra den i convulsioner kämpande Florinna, det oaktadt
hans och Drottningens brottslighet dock sannolikt Amundus ännu lefde
och vore kommen undan, emedan det vore osanning, hvad Drottningens
biljett innehöll, att hans kropp *) blifvit funnen. Drottningen svarar
för-trytsamt, men fåordigt och med förbiten förargelse.)
*) Oeh såsom förvandlad i döden frän fågel till menniska igen. Drottningens bref är ställdt i beklagande
och medlidande ton, genom hvilken dock öfverallt ironien framlyser och skadeglädjen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
