- Project Runeberg -  Fågel Blå. Sagospel /
241

(1858) Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette äfventyret - 3. Sc.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

241

skickade svara, att de visserligen vore beredda, i fall hon verkligen ännu
lefver, som folksägnet påstår, att erkänna henne för sin Drottning, och
den Gemål, hon kunde vilja utvälja, för Konung, då hennes val visserligen
aldrig kunde träffa någon till detta höga kall ovärdig; men att man
redan för länge dröjt att undersöka sanningen af detta angenäma rykte,
samt att ett afgörande steg vore nödvändigt att ej längre uppskjuta,
emedan Drottningens svarta själ vore på ränker och hjelpmedel outtömlig.
Cyprino säger, att så länge den gamle Guido, hvilken han svurit
trohetsed, ännu andades, om ock med föga lif, – vore det hans oryggliga
föresats, att icke företaga något, som hade utseende af insurrektion emot hans
konungsliga myndighet. På deras föreställningar, huru öfverdrifven denna
samvetsgrannhet är, svarar han med betygande af sin ovilja att åter
blanda sig i statssaker*) - skildrar, huru lyckligt i sitt landtliga lugn han
lefvat nu snart i halftannat år - är öfvertygad, att många lika skickliga,
och skickligare än han, finnas i Cypern till den roll de nu vilja påtruga
honom, och att hvar och en af de fyra utskickade sjelfva är den
fullkomligt vuxen. De tacka honom för hans goda mening, men säga att om
dermed ock förhölle sig så (hvilket de icke tro), så vore dock ingen bland
alla Cyperns magnater så af folket känd, vördad och älskad som han.
Utan att ge dem något bestämdt svar, går han likväl såvida in på deras
förslag, att han säger det de ju i alla fall ha tid att tillsammans öfver
denna sak vidare rådslå och besinna sig; samt ber dem följa med sig till
sin borg, hvilken de fjerran se sträcka sina tinnar öfver almarna, samt
hos honom och hans hustru taga till godo med hvad huset förmår. De
tacka, och begära tillstånd att först rida in till Antiochia, der de ännu
ha ett par vigtiga ärenden att beställa; de vilja på aftonen infinna sig
hos honom och njuta hans gästfrihet. De skiljas åt, och hvar och en
tager sin väg (vid den stora cedern skiljer sig vägen, som går till Antiochia,
från den som går till Cyprinos landtegendom; detta får läsaren veta redan
i 1. Scenen genom Lila, då hon beskrifver stället der hon ser sin man i
samtal med de fyra riddarne), sedan Cyprino vänligt bedt dem skynda sig
att komma till honom, och de svarat, att till så ädelt värdfolk sporrar
man alltid gerna sina hästar.

3. Sc. Cyprino kommer till Lila i trägården. Deras ömsesidiga
glädje. Lila frågar, hvilka de främmande männerna voro och hvad de
ville. Cyprino ger henne i korthet ett utdrag af deras underhandlingar.
Lila frågar, något försagd, om han då beslutit att gå ifrån lugnet och

*) Till exempel anför han den omsorg, hrarmed han undvikit att blanda sig i Syriens oroligheter,
förorsakade af Amundi långa, hemlighetsfulla frånraro. Lyckligtvis hade Konungens anhängare ännu öfrerhand;
men han hade fått många inriter, att ock spela en roll.

Atterboms Dikter. III. *6

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:12:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fagelbla/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free