- Project Runeberg -  Fågel Blå. Sagospel /
256

(1858) Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde äfventyret - 4. Sc.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

256

ein hämd med att fräckt underrätta dem, hvad hon nu sjelf trodde och
hvad alltså nu är hennes tredje illusion, att folkets idol, Florinna, redan
på hennes befallning blifvit af rättad. – «Men skyndom nu att befria
Florinna l» under vägen vill Cyprino tydligare utreda för dem
sammanhanget af allt detta. Cyprino ställer nu Androklos under sitt aflägsnande
till kommendant öfver de insurgerade, tager Joannes, Antonio, Murusi och
ett väl beväpnadt följe med sig, samt ber det öfriga folket med Androklos
vänta sig på den öppna platsen framför landsidan af slottet; han hoppas
snart återkomma med deras befriade unga Drottning vid sin hand.
Jubelrop.

4. Sc. Florinnas fängelse; Florinna slumrande på en hvilobädd.
Rosa, i djup sorgdrägt (i anledning af hennes fars död), sitter nära vid
hennes säng, med ett litet bord, hvarpå en dunkelt brinnande lampa,
framför sig. (Florinna är hvitklädd, har om lifvet en temligen bred
gördel af ljusblå färg, och i håret en fantastisk krans af rosmarin, väppling
och blåklockor.) Rosa ser på Florinna, och gläder sig åt att efter så
lång tid se henne så stilla slumra .- önskar att hon länge må njuta
denna vederqvickelse och under sin hvila skåda blott ljufva fantasier.
Florinna har länge varit kränk, och sorgen har så tärt på hennes
lifs-krafter, att desorganisationen af hennes kropp jemväl angripit jemn vigten
af hennes andliga helsa, och en stilla, rörande vansinnighet, blott sällan
afbruten af ljusare ögonblick, öfverdragit med sin sky den klara spegeln
af hennes älskvärda själ; men äfven vansinnigheten är hos henne
förtjusning och febern det högsta behag. - Putsar lampan, och säger, huru
otrolig hon under sina glada barnaår skulle ha funnit den spådom, att
hon engång skulle få borttråna sin ungdom i ett dunkelt fängelse*) -
eller då JlQU första gången vid åtta års ålder kallades upp på hofvet att
hålla den tre år äldre Florinna sällskap, och denna uppmuntrade den
blyga att leka blindbock med sig (här anbringas något tjenligt drag af
barndoms-naivetet och hastigt knuten vänskap genom förekommande
godhet å Florinnas sida), att så engång sitta vid den älskade Prinsessans
sida! Ja, lifvet är i sanning ett ömkligt ting, och Florinna har rätt,
som sedan en tid befallt mig att hålla fönstrens betäckningar oupphörligt
tillstängda, emedan hon beslutit att aldrig mera se det förhatliga
dagsljuset. - Men hvilket buller nalkas denna smärtans aflägsna boning?
Skall äfven tystnadens och skuggans helgd, vår sista öfriga sällhet,
betagas oss? (Dån i torn-gångarne, liksom af en talrik skara ankommande
personer, samt slammer af vapen o. s. v.) Rosa spritter upp: faller på

) Påminner sig sitt glädje-rns i hofrets cirklar och på dess baler, huru hon jfts öfver att gälla för den
förnämsta skönheten näst Florinna, huru tillbedd af alla unga herrar och, fastän oskjldigt, eoqnett. -
Hrar dessa na äro, att beskydda henne? m. m.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:12:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fagelbla/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free