- Project Runeberg -  Fågel Blå. Sagospel /
258

(1858) Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde äfventyret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

258

här och såge!» - Vid ljudet af namnet Amundus slår Florinna hastigt
upp ögonen och blickar sig något förundrad, men glad och lugn omkring.
Hon sträcker ut sin hand åt Cyprino (som mottager och kysser den,
fallande på ett knä för hennes säng), och säger, att hon rätt väl känner
honom, emedan han är den tappre engeln Michael, om hvilken hennes
Mor nyss lofvat henne, att Gud skulle sända honom till hennes befrielse.
Då han svarar, att han väl önskade vara en engel, för att kunna uträtta
så mycket mer till hennes tjenst, men att han är blott en svag syndig
menniska, som svurit att offra allt sitt lif och blod åt henne; säger hon
att hon väl visste, att Riddar S:t Georg alltid vore blygsam, och att
skillnaden mellan en engel och ett helgon ej vore stor; samt tillägger,
efter en kort paus, hemlighetsfullt småleende: «Jag känner alla dina namn
- jag minns rätt väl att du en tid kallade dig Cyprino. Men jag har
icke talat om det för någon.» Cyprino säger nu, glad: «Ja, jag är ännu
densamme Cyprino, och Gud har unnat mig att gifva dig friheten och
skänka dig åter åt ditt trogna folk, som längtar att med Cyperns
drottnings-diadem smycka din ädla panna.» Kallande honom nu åter Riddar
Georg, lägger hon härvid pekfingret på munnen och ber honom, h
viskande, tala mera sakta, emedan det dock kunde vara ovisst, om Draken vore
fullkomligt blifven tam. Cyprino svarar, att Draken vore väl ännu ej
tam, men åtminstone pålitligt bunden. «Ack, säger hon, det är skönt!
Men kronan? Hvad talar du om kronor? De äro ej för mig; guldet är
en så tung metall! Behåll det sjelf, eller ge det åt en Kung, som
(hemlighetsfullt) jag känner. - Han har kraft att bära den gyllne bördan,
och är värdig alla jordens kronor. Ack, men den Kungen har vingar,
och har längesedan flugit bort!» Cyprino säger att han lefver, och skall
snart komma tillbaka. Florinna-. «Tyst! tala ej så högt! Se, oss emellan,
vet jag ock att han kommer igen - (sätter sig upprätt på bädden och
rycker kransen till rätta i sitt hår). .- Jag har ock en krona, ser du -
man kan ock taga den för en brudkrans - i den vill jag vänta honom
(fantiserar hvarjehanda öfver sin älskare, förblandar honom med fågeln
Phenix, skildrar huru han bor i äthern och klyfver den med sina blåa
vingar för att hämta sin brud upp till sig) etc. Rosa tillropar henne nu
på andra sidan: «Fatta dig, sansa dig, min dyraste Prinsessa! Amundus
lefver här på jorden - det har din Georg, din Cyprino sagt.» Cyprino*):
»Amundus lefver, och i Syrien, som menniska, på sina fäders thron.»
Florinna, genomträngd härvid liksom af en blixt, lemnar hastigt bädden
och träder i kretsen af de beväpnade, gnuggande sig i ögonen, liksom
.yrvaken efter en lång sömn, och frågar hvar hon varit? och hvar hon är?
hvad alla dessa männer vilja, som äro väpnade och dock se så vänliga

*) med stark upphöjd röst:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:12:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fagelbla/0264.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free