Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde äfventyret - 5. Sc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
259
ut? De falla härvid alla på knä och ropa: ((Florinna, hell! o Cvperns
ädla Drottning!» Cyprino svarar, att de vilja ledsaga henne från denna
henne så ovärdiga ort, i den boning som rättmätigt tillhörde henne - i
boningen för Cyperns Konungar. Florinna säger, att en lång dröm har
plågat henne - frågar efter sin Far. En svarar, att han befinner sig
väl; en annan, att han är bragt i säkerhet undan sin Gemåls ondska och
förtryck. Florinna ser på de närvarande skarpt, och frågar om han ej är
död? Hon hade för ett par nätter sedan drömt, att han satt i
himmelriket bredvid hennes Mor, och straxt derefter hade hon hört alla stadens
klockor ringa, liksom till begrafning; men hon hade då uttydt det på sin
egen; vore han afliden, så behöfde man ej undandölja det; hon kände sig
i denna stund genom Guds nåd underbart stark och modig. Cyprino
säger henne nu, att så är. Hon borttorkar ett par tårar, blickar uppåt,
och säger: »Lycklig han»! faller derpå Cyprino om halsen, och ber honom
nu bli sin far, sin vän, sin stödjestaf. Cyprino säger, att han gerna vill
hos henne företräda fadersstället, isynnerhet då, när Konungen af Syrien
åter inträffar vid hofvet. Florinna hastigt, rodnande: «0ch han är fri?»
hviskande: «0ch tänker än på mig?» Cyprino ger henne derpå försäkran.
Hon vill nu följa sina undersåtare, stödd på Kosas och Cyprinos skuldror;
hastigt erinrar hon sig sin styfmor, och fråg’ar hvad hennes öde blifvit?
Man svarar, att hon erhållit tillbud af fritt aftåg etc., men att hon i sin
harm fortfar att qvardröja i sina rum och trotsa det förbittrade folket,
som der belägrar henne. Florinna ber nu för hennes lif och att man
skall bemöta henne med aktning och skoning; att hon bör undandragas
folkets blickar, hvilket lätt kan förgripa sig på hennes person; att hon
begått stora fel, men att hon vore en varelse, i hvilken, liksom fordom
hos Lucifer, mycket stort och herrligt gått till grund genom egoism och
öfvermod; att detta stora förtjenade vördnad, jemväl i dess spillror o. s. v.
Florinna önskar blott för sin del att ännu på några dagar slippa se
henne, tills hon fått höra, om hennes sinne blifvit böjdt till försoning;
ber dem helsa Drottningen och säga henne, att hon ännu skall i
Florinna, i allt hvad som ej strider mot folkets vilja, träffa hela en dotters
vänskap och lydnad m. m. Cyprino svarar: «Allt skall ske, som du vill,
min ädla Drottning! Du är dig lik i lycka, som i qval.» - Fyra
riddersman komma nu in, efter Cyprinos befallning, med en blomsterlindad
hängbår, på hvilken Florinna sätter sig, enligt Cyprinos begäran, och
sakta utbäres. Alla medfölja; Rosa ledd under Cyprinos arm.
Ö. Sc. Altan af slottet, åt landsidan; midt framför en stor öppen
plats. Talrik beväpnad samling af folk, under Androklos’ befäl. Folket
vredgas öfver det sätt, hvarpå Drottningen skickat deras sändebud
tillbaka; larmar och vill storma slottet. Androklos påminner dem, att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
