- Project Runeberg -  Fågel Blå. Sagospel /
261

(1858) Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde äfventyret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

261

denna sammanlupna pöbel, och säger att hennes sköld kan äfven betäcka
honom. Förgäfves söker Androklos återhålla folkets raseri; man skaffar
sig eldbränder, slungar in dem genom fönstren, löper till storm o. s. v.
Nu kommer Antonio (skickad af Cyprino att helsa folket från Florinna
och underrätta om hennes befrielse) och befaller dem halt! i deras nya
Drottnings, i Florinnas namn! Härvid tystnar allt; han säger dem att
Drottning Florinna sjelf snart med Cyprino vill infinna sig, och att hon
emellertid anbefaller dem aktning och skydd för sin styfmoders lif; detta
var hennes första bön och önskan till sina undersåtare. - Alla: Lefve
Florinna, lefve vår Drottning! - Man föreställer nu Drottning Sibylla,
att hon har att tacka sin ädelmodiga styfdotter derför, att intet ondt
vederfares henne; att hon bör stilla förfoga sig in i sina rum,, till dess
beslut, blifvit taget i afseende på hennes tillkommande vistelseort. [-Drottningen,-] {+Drott-
ningen,+} utom sig af raseri öfver sin felslagna hämd, säger att hon icke
behöfver Florinnas förställda ädelmod, att hon ofördröjligen i spetsen för
sin lifvakt och Prins Joscelins stora armé, hvilken i detta ögonblick
landade, skulle visa dem och deras pretiösa gråterska till Drottning,
hvilkendera af dem begge vore bäst i stånd att försvara en krona. Bäst hon så
hotar och skymfar, träder Mangipani till henne och säger, att han
be-klagligen nyss fått säker underrättelse, det Prins Joscelins flotta ännu ej
är att vänta på flera dagar. - Drottningen, bestört, sätter hastigt handen
för hans mun och säger, att sådana tidender må ej berättas med hög
röst; frågar, huru han erhållit denna tidning, och hvarföre han ej sagt
det förrän nu? han hade ju sjelf för ej längese’n sett flottan styra mot
land? - Mangipani svarar, att sannolikt ett optiskt spectrum bedragit
honom; men att en authentisk ursäkt från Prins Joscelin, qvarhållen af
storm vid Creta, innehölles i det papper, hvilket han nu hade äran lemna
henne, och hvilket blifvit honom inhändigadt, under det hon vände sig
talande till folket. (Han säger allt detta med flit så högt som möjligt.
Folket hör väl ej precist allt, men förstår dock att hoppet på Joscelins
snara ankomst uppgått i rök, och jubilerar.) Drottningen tager först emot
papperet och försöker några gånger, med förgäfves undertvingadt uttryck
af hög inre oro, att läsa det (hviskar för sig sjelf, vägande papperet af
och an i handen: Är detta då det blad, som innehåller min dödsdom?
Så lätt, och dock så centnertungt!), lemnar det omsider till Mangipani
igen och säger, att hon tror honom på hans ord, men att med allt detta
ännu ingenting väsendtligt är förloradt! Ropar ned till den glädjesorlande
folkmängden, att den fåfängt smickrar sig att kunna böja henne - att
hon är öfver alla olycksfall, och att hon med de trogna vänner hön ännu
har vid sin sida, skall veta bana sig utgång och skydda sin reträtt; -
ej länge skall hon låta vänta sig, innan hon ännu engång återkommer,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:12:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fagelbla/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free