- Project Runeberg -  Fågel Blå. Sagospel /
262

(1858) Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde äfventyret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

262

och ämnar hon då uppgöra en sträng och noggrann sluträkning med de
Cyprinska Cyprianerne och deras enfaldiga Pseudo-Drottning. - Då hon
härvid vänder sig om för att gå, träda Mangipani och några Officerare
af lifvakten i hennes väg, och förklara henne, att detta beslut för
närvarande omöjligt låter verkställa sig; att de brunno af ett redligt nit för
hennes väl, men just derföre önskade, att hon måtte vilja foga sig i det
oundvikliga och mottaga Cyprinos anbud, att stilla, på hvilket landtslott
hon sjelf behagade välja, afvakta Eiksbaronernes sammankomst, hvilka då
efter rikets lagar skulle afgöra, om hon eller Florinna vore berättigad att
erkännas för deras lagliga Drottning: detta vore i närvarande fall det
enda förnuftiga parti, som kunde tagas. -. Drottningen ser på honom en
stund, stum, med ögon lågande af yttersta vrede och förakt: derpå säger
hon: «Så? menar du, vise man!» - far ut emot honom grufligen, frågar
huru han vågar se basilisken i ögonen och om han ej hör hväsningen af
ormarne i Medusas hår? o. s. v. Då han, i tanka att nu vara
fullkomligt säker, fäller ett par hånande utlåtelser, tilltalar hon honom såsom
redan är sagdt i en parenthes i 2:dra Scenen och genomborrar honom
med sin lans, samt kastar hans lik öfver gallerverket ner till folket. -
Straxt derefter, sedan hon hållit ett tal fullt af stolthet och förakt för
döden, liksom för den inskränkta mängdens omdöme, hvilket behandlat i
alla tider alla stora qVfflflöP §å SOhl henne, Stöter hon, ffl§d §öä handen
hållande i sin krona (Sen, ännu sitter hon qvar!), med den andra en
dolk i sitt bröst (Blott så kan hon tillfalla Er!) och säger, sjunkande
tillbaka i de bestörta framilande Officerarnes armar, att Cyprianerne nu, sig
värdigt, må hämnas på hennes liflösa kropp hvad de icke mer kunna
hämnas på hennes befriade ande, hvilken nu som en örn, en grip svingar
sig upp till det eviga ryktets rymder. Dör. «- Folkets utrop af
bestörtning och förundran. Androklos säger, att de dock skola göra åtminstone
hennes sista önskan, som visade att hon anade hvad hon förtjent, till
intet ; ehuruväl hennes kropp, som varit verktyg för så många Ogerningar,
i sig sjelf ingen hederlig begrafning vore värd. Cyprino kommer nu
hastigt, och ropar redan på afstånd: «Hvad hör jag? hvad är skedt?»
Han ger den döda Drottningen det vittnesbörd, att hon åtminstone vetat
dö med mod, sedan han i sin betraktelse öfver det timade gjort en kort
och icke alldeles ofördelaktig charakteristik öfver den aflidna, och yrkar
för hennes lik på skoning och vördnad. Sedan yttrar han, att den unga
Drottningen låter genom honom tacksamt helsa sitt trogna folk (Jubel:
Lefve Florinna! o. s. v.). Matt af ett långt lidande till själ och kropp,
förmådde hon ännu ej offentligen visa sig; man hade bragt henne upp
i slottet i hennes fordna rum, och hon önskade, att ett visst antal
personer, hvilka folket sjelft måtte utvälja, ville komma upp till henne, för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:12:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fagelbla/0268.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free