- Project Runeberg -  Fågel Blå. Sagospel /
267

(1858) Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde äfventyret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

267

ställda chorer af festligt smyckade ynglingar och flickor, som vexelvis
sjunga stropher till hennes ära, fram till thronen. Rosa och Lila taga
sin plats på lägre säten hvar på sin sida om thronen, och den öfriga
processionen, bestående af rikets högsta embetsmän o. s. v. likaledes. Då
Florinna satt sig på thronen, upphör klockringningen, och trumpetstötar
förkunna, det Drottningen intagit sitt säte. Hon håller nu ett henne
värdigt tal till sina undersåtare, tackar dem för deras tillgifvenhet, talar
om sina föräldrar och sin förträffliga mor, lofvar att alltid ha hennes
exempel för ögonen och hafva all möda ospard för deras väl m. m. Nu
ropar Seneschallen (?) fram Riksbaronerna, de Andlige o. s. v. att hvar
och en i ordning efter sin rang kyssa Drottningens hand och svärja henne
trohet*). Erkebiskopen af Cypern, en Cardinal, begynner, sedan han
först ur ett stort guldhorn smort hennes tinningar med balsam
(trumpetstötar); återkommen, säger han halfhögt åt en Prelat bland sina bekanta,
att trots snön på hans hjessa hade han ej kunnat undgå att erfara en
varm lifsflägt då hans läppar vidrörde Florinnas hand, hvars like i
skört-tet han aldrig sett 5 och såge det ut? som blefve det ej svårt att bli
allrådande för en Monarkinna, som ej blott vore den bästa, utan ock den
vackraste qvinnan i sitt rike. Då denna ceremoni är förbi, och folket
ropat: «Lefve folkets, lefve Cyperns moder!» **) börjar åter Florinna att
tala, säger att hon ännu ej förtjenar namn af folkets moder, nöjd tills
vidare med det ljufva medvetandet att vara dess dotter (nya jubelrop),
och förkunnar dem att hon på en kort tid måste skiljas ifrån dem,
emedan på Guds vilja förborgade makter, som länkade hennes öden, dertill
nödgade henne; det vore för öfrigt en resa, af hvilken hon lofvade sig de
lyckligaste följder för deras ömsesidiga väl, och således kunde hon ej
uppskjuta den, ehuru mycket skilsmessan kostade på hennes hjerta -
mellertid hade hon dragit försorg, att de i afseende på landets styrelse
skulle vid hennes frånvaro snarare vinna än förlora. Härvid ropar hon
fram Cyprino, som på en vink af henne stiger uppföre trappstegen till
thronen och der böjer framför henne ett knä, under det hon med ett
stort dyrbart svärd, som Seneschallen, stående på thronens högra sida,
räckt upp till henne, slår Cyprino till riddare af S:t Michael och hänger
ordenstecknet på hans bröst (trumpeter; Cyprinos riddar-ed); derpå
förklarar hon honom för riksföreståndare under sin frånvaro och för Hertig
af Cypern, tager af sig ett blått glänsande skärp, binder svärdet dervid
ock hänger det om Cyprino, under det hon yttrar den öfvertygelse, att
hon ej kan göra sitt folk en dyrbarare vänskänk, än då hon ställer denne
vise och tappre fältherre i spetsen för dess angelägenheter. - Sorl af

*) Forntida ceremoniet Tid dr l i ka tillfällen måste noggrannt studeras!!!
**) iter trnmpetljnd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:12:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fagelbla/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free