- Project Runeberg -  Fågel Blå. Sagospel /
269

(1858) Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde äfventyret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

269

den älskvärda Florinna, och muntligen ge henne viss*) och bestämd
underrättelse om Amundi belägenhet samt den närvarande ståndpunkten af
de båda älskandes förhållande; men att han ankommit först dagen efter
hennes hyllnings-fest (för ett par dagar sedan), samt hört af Cyprino,
hvilken följt henne ett stycke på vägen, att hon redan natten efter denna
högtidlighet afrest med ett skepp, som Cyprino anskaffat och besatt med
pålitligt manskap, men ensam och förklädd, samt ämnade på detta vis till
fots begifva sig till Antiochia. I grunden är Deolätus objective nöjd
med denna hennes handling; den vittnade, att hennes kärlek ännu vore
lika ung och ren, och ju mer Amundus och hon på ömse sidor öfva sig
i att våga, lida, samt förtrösta blott på Gud och sin dygd, ju mer klar
och glänsande skall evigheten af en sådan kärlek utveckla sin heliga
prägel. Deolätus har af Lila hört föreläsas orden till vexelsångerna vid
hyllningsfesten ; de voro af Troubadouren, och Deolätus ger dem betydande
loford. Troubadouren tackar blygsamt, men yttrar sig dock hysa stort
misstroende till sina krafter, som hindrade honom från att försöka dem i
några större kompositioner; samt bönfaller hos Deolätus, såsom en vis
och i konsten utlärd man, att förklara honom den egentliga hemligheten
af poeternas yrke, och om han kan drista sig hoppas att någonsin ur
förgården komma in i sjelfva templet. Deolätus svarar sig vara med
fägnad beredvillig att öfver detta ämne säga honom hufvudsumman af allt
hvad han sjelf derom vet, samt föreslår honom att under detta samtal gå
upp och ned på strandgatan längs efter hamnen, emedan man der öfver
sig har de höga almarna, genom hvilkas lummiga kronor den nedgående
solens strålar angenämt bryta sig, och tillika den sköna utsigten åt det
hvilande hafvet och de sakta flaggande skeppen. Då Troubadouren lifligt
bejakar detta förslag och säger, det han önskade att oupphörligt få njuta
ett så dyrbart sällskap och höra undervisning ifrån Deoläti läppar, frågar
denne honom, om han ej har lust att nästa morgon med honom inskeppa
sig till Syrien; det är af synnerlig vigt för en poetisk konstnär, att ej i
sin ungdom bli beständigt sittande hemma vid fåderne-spiseln, eller
dväljas inom en viss sluten krets af menniskor, seder och nejder; han bör se
sig om i verlden, utvidga sina begrepp och rikta sig på åskådningar m.
m. Deolätus fortfar, att han redan fattat för Troubadouren (Mastar
Ale-ard) hela en broders tillgifvenhet, och erbjuder sig, så snart all oreda
vid Syriska hofvet hunnit bringas i ordning, att bli hans sällskap och
ledsagare på en förd kring Mindre Asien, Egypten, Grekland och Italien,
hvilken ej kunde annat än bli för honom personligen lika angenäm, som

*) Cjprino’s tidning, ined hvilken han gjorde Florinna frisk, rar dock i sig sjelf blott en (ehuru sannolik)
förmodan att Deolätus lyckats i sin plan; närmare och bestämdare underrättelser hade sedan ej
ankommit.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:12:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fagelbla/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free