- Project Runeberg -  Fågel Blå. Sagospel /
271

(1858) Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde äfventyret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

271

klar åskådning och förädlande ljus; att han, uttryckande i ett melodiskt
Språk) samt framförallt med den enklaste naturlighet i styl och ton, dessa
så sanna, oskuldsfulla och ädla känslor, skulle lätt hinna det högsta mått
af poetisk konst, som för hans ålder vore tillgängligt, X>ch^att han redan
vore på den närmaste vägen dertill. - Troubadouren vågar nu bekänna,
att han sjelf också tycker, det åtskilliga af hans sånger i deras slag äro
så goda, som de möjligtvis kunna göras; att hans vänner och folkets
bifall öfvertygat honom, det denna lycksaliga sjelfkänsla dock ej
åtminstone till alla delar är inbillning: men att såväl han, som hans vänner
och alla bland folket med sinne för dylika ting begåfvade, så ofta någon
af Deoläti sånger förelästes eller afsjöngs, måste genast erkänna, att i dem
vore förborgad en viss obegriplig högre och djupare kraft, som magiskt
trängde in i själens innersta rymder, grepe hjertat vid dess rot och på
engång ansloge alla dess strängar. Det vore icke i dessa sånger blott en
större rikedom på gedigna och verldsomfattande tankar, icke blott en
högre lyftning i bilderspråk och större fullkomlighet i styl, med flera
sådana företräden, som kunde sägas tillhöra honom såsom äldre
konstnär, egenskaper, hvilka jemväl Troubadouren hoppades, genom att lefva
och öfva sig, tillegna sig småningom i stigande mått; nej, det vore sjelfva
grundklangen, sjelfva den innersta elementar-anden af Deoläti poesi, som
han framförallt afundades, och som så omotståndligt hänförde; ja,
tilloch-med när han behandlade samma ämnen som Troubadouren sjelf, och rörde

sig Månd föremål, som till sin natur vore mera lätta, sinnliga och
fjärils-artade, behölle dock jemväl der hans röst någonting beständigt till det
högsta tänkbara upplyftande, och tillika någonting vemodigt sig i hjertat
ingjutande, hvilket dock icke störde, utan blott outsägligt angenämt
mildrade det varma lifliga intrycket af det hela; det vore denna hemliga, så
underbart componerade trollkraft, öfver hvilken Troubadouren framför allt
annat önskade höra honom förklara sig, nu dristig blifven genom sin
mästares godhet; det vore denna tjusförmåga, som han oupphörligt
afundades honom och önskade sig, så ofta han reflecterade öfver sin konst
och hvad han såsom skald ville uträtta. - Deolätus frågar honom,
leende, om han då glömt, att Deolätus är till sitt egentliga yrke
svartkonstnär, och huru det då kan förekomma underligt, att man - i en
svartkonstnär träffar en trollkarl? detta är ju hvad han bör vara. -
Troubadouren ber honom ej besvara frågan med skämt, och säger, att ehuru
han ej tviflar på den öfvernaturliga gemenskap med förborgade
naturmakter, hvilken den allmänna tron tillägger honom, och öfver hvilken punkt
Troubadouren ansåge för straffbar förmätenhet att affordra honom någon
bekännelse, - trodde han dock att den poetiska trollförmågan icke
omedelbart sammanhängde med magiens och astrologiens hemligheter, emedan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:12:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fagelbla/0277.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free