Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde äfventyret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
272
han hört omtalas inånga skickliga häxmästare och stjernkikare, ja äfven
sjelf kände några, som dock vore ingenting mindre än poeter; Sysis vore
ju t. ex. en alldeles opoetisk natur. - Deolätus svarar, att i Sysis
alldeles icke saknas en poetisk grund, ehuru den hos henne utbildat sig till
ett förvirradt, karrikaturmessigt och vansinnigt väsende; att för öfrigt
alla slags magiska krafter hängde tillsammans genom en enda magi, och
således jemväl poesien med astrologien närmare, än han syntes tro; men
att detta ämne skulle bli för vidlyftigt att afhandla, och Troubadouren
kunde dervid tillika tro, att Deolätus fortfore att skämta: derföre ville
han lika enkelt, som allvarsamt, ge honom, så vidt det för honom
(Deolätus) vore möjligt (hvad till fullo ingen menniska kan) att förklara sig
sjelf, denna begärda förklaring. Han beskrifver nu sin ungdom och
gången af sin bildning; huru den varit alldeles motsatt Troubadourens; huru
han icke genom lek och fröjd kommit in i konstens land, utan under
stränga makters upptuktelse; huru han på gränsen mellan barna- och
ynglings-åren förlorade sina föräldrar, och slets på engång ur en stilla
oskulds lugn och från sin barndoms nejder, ut i verlden, lemnad alldeles
åt sig sjelf; huru vid denna tidpunkt en förtärande svårmodighet och en
nyss vaknad glödande sinnlighet sletos med hvarandra i hans inre om
herraväldet; huru han icke var så lycklig som Troubadouren, att i denna
vigtiga tidpunkt omfattas af en ren och värdig kärleks genius, och
dymedelst finna förmedlingen, försoningen och förklaringen mellan dessa
kämpande makter; huru han, såsom den enda honom tillgängliga utvägen att
rädda åtminstone en del af sitt bättre Jag, försänkte sig i en fullkomligt
anachoretisk studie lefnad, genom hvilken visserligen, vid sträng
dagsdisciplin och ständigt antänd midnattslampa, mången nyckel till vetenskap
och andeverldens hemligheter öppnade sig, men som deremot medförde
den olägenheten, att han under den period, då hans jemnåriga tumlade
sig omkring i den fria naturen och lärde känna af egen erfarenhet den
närvarande verldens fröjd och smärta, uppfattade den såsom dels en
fantasi-bild, dels en tanke-bild, i poeters och philosophers skrifter, och
öfvade sig så att i fantasien och reflexionen a priori genomlöpa alla
menskliga passioner och känslor, att när han omsider rycktes ur denna
enslighet i verldens hvimmel, han icke mera personligen kunde lifligt gripas af
eller omfatta till fullo med sin själ något föremål, emedan allt hvad han
såg förekom honom antingen som en karrikatur af hans idealer, eller som
en otillräcklig skymt af dem, genom sin otillfredsställande egenskap
uppeldande hans själshunger mer och mer till rastlös oro; huru han,
framdragen ur sin första dunkelhet af de vänner, hvilka de sånger han under
denna första period diktat (och hvilka alla, såsom lätt är att inse, bära
stämpeln af en omättlig, förbrännande trånad, genomväfd af elegiska min-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
