- Project Runeberg -  Fågel Blå. Sagospel /
274

(1858) Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde äfventyret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

274

i hans lefnad en tid varit, då han delat allmänna menskliga svagheter,
vore han dock redan genom denna böjelse att martera sig sjelf så [-tillräckligt-] {+till-
räckligt+} för dessa förirringar bestraffad, att för honom tvifvelsutan efter
döden ingen annan skärseld skulle befinnas nödvändig. - Deolätus,
fattande sig, svarar något bittert: Ha! du har rätt. Jag gick för långt i
sanning. Ett sådant tal är ej för dina öron. Hvarmed begynte vi? Jag
minns ej rätt: Ej sannt, att frågan var om ästhetik? - Då den goda
välmenande Troubadouren häraf finner sig djupt sårad, omfamnar
Deolätus, hvars häftighets-paroxysm nu gått förbi, den älskvärde ynglingen med
tårar, och ber honom urskulda., att han lärt känna honom vid detta deras
första möte på ett mer afskräckande, än lockande sätt m. m. samt
förebrår sig, att han med bilder af svårmod och qval så obetänksamt brutit
in i den oskyldiga blommande omkretsen af Troubadourens sinnesfrid, och
andats en så kylande pust öfver lifvets friska färgspel i ett ungt och
älskande hjerta. - Troubadouren betygar honom hänryckt sin obegränsade
kärlek och trofasthet, samt ber honom hellre förlåta sig, som med
otidig nyfikenhet trängt sig in i hans innersta väsende och dymedelst
upprifvit ännu oläkta sår. - Deolätus svarar, att Troubadouren snarare gjort
honom en ovedergällbar tjenst med att i sig lära honom känna en person,
för hvilken han fullkomligt kan uttala sitt äfven för sig sjelf gåtolika
väsende; ifrån Troubadourens sköna och fromma ungdomlighet tyckte han
mer och mer, att en uppfriskande lifsvind efter lång tid åter hviftade
honom till mötes; och sedan han nu engång börjat att bigta sig, ville han
ock att Troubadouren skulle lära känna honom på alla sidor. - Härvid
afbryts samtalet af en skeppare, som kommer för att berätta Deolätus att
vinden synes lofva, att det fartyg, på hvilket han vill öfvergå till Syrien,
redan samma midnatt kan afsegla. - Deolätus afskedar honom med det
yttrande, att han ingenting har emot att afsegla ju förr desto heldre:
derpå vändande sig till Troubadouren och skakande hans hand, frågar han
honom: Nå, ädle lärjunge och bundsförvandt! hvad beslut har du fattat i
afseende på mitt ressällskaps-förslag? - Troubadouren svarar, efter ett
kort betänkande, att han är beredd att följa honom öfverallt, och att han
känner sig fästad vid honom genom omotståndliga band. – Deolätus
säger sig hoppas, att Troubadouren icke kommer att ångra detta beslut; att
ingenting är nyttigare för en ung skald, än resor; att om hans kärlek är
af rätta slaget, skall den på en tids skiljsmessa mera vinna än förlora,
och att om hans älskade är det, skall han återfinna henne lika trogen och
ännu mera huldrik och öm; att för öfrigt, i fall det äfven en dag skulle
vederfaras Troubadouren hvad Deolätus önskar må aflägsnas ifrån honom
så länge som möjligt, nemligen att få se detta sälla förhållande vika för
all timlig salighets och skönhets vanliga obestånd, samt i fall han dess-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:12:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fagelbla/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free