- Project Runeberg -  Fågel Blå. Sagospel /
278

(1858) Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde äfventyret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

278

Ack! hvad förrådt? Dock icke ett i Gud tåligt, fördragsamt, allt
ska-padt med kärlek och skoning omfattande, med verlden och sig sjelf i
lifvets djupaste rot försonadt sinne? icke den högsta förklaringen af alla
menskliga känslor och lidelser i en sannfärdigt lefvande och verksam tro,
som dock är den egentliga blomman af hvad man kallar religion? Kanske
god vilja dertill; men ännu föresväfvar mig denna milda, ljusa, redan på
jorden himmelska sinnesstämning mera såsom ett ideal i betraktelsen och
fantasien, än att den lekamligen hos mig öfvergått till saft och blod, till
den luft som jag andas, den krets inom hvilken mitt Jag hvarje
ögonblick rör sig, den ton som utan afbrott stämmer min varelses fibrer -
och tills man kommer derhän, står man ännu utom tröskeln af den sanna
fromhetens och andaktens område. Tilldess löper man lätt fara, att i
många ögonblick förgäta, det lifvets skådespel är mera än ett blott
skådespel, och att man måste taga en hjertligare, än verksammare andel
deri, än åskådaren som sitter framför ett öppnadt theater-förhänge. Med
den kyla och granskande likgiltighet, som äfven i den starkaste rörelse ,
icke fullkomligt lemnar den bildade åskådaren i en theatersal, emedan
han inom sig, mer eller mindre deraf medvetande, beständigt med någon
urbild af verklighet jemför det illuderande sken deraf som konstnärn på
skådebanan visar honom, och ej lätt förgäter att de personer han ser
uppträda till en del såsom högre naturer, endast för denna afton (i sig sjelfva
annars välbekanta triviala, ja ofta föraktliga varelser) föreställa dem och
iklädt sig värdigheten af betydningsfulla väsenden, liksom de Utvärtes
behängt sig med en myckenhet granna lappar och glitter, dem de för öfrigt
i deras vanliga hvardagslif ej bruka eller kunna nyttja - med den
kritiska kölden af% en dylik skådespels-åsigt af verlden, säger jag, stiftar
alltför lätt den aldrig fullkomligt tämda, ur lifvets dunklaste inre afgrund
alltid frambryta viljande egoismens öfvermod fåfängans och
sjelftill-bedelsens förbund; man yfs af sin fria öfverblick, sin obegränsade
åskådningsförmåga, sitt genomträngande, af inga band, ej engång af de
ljufvaste gudomliga och menskliga, fjettrade eller tillbakahållna omdöme;
men också följer straffet omedelbart denna sjelf-förhäfning i spåren, och
denna sjelf finner sig inom kort en gång bragt i strid mot sig sjelf; -
så länge denna stolthet ännu äger en enda ouppryckt rot-tråd qvar
inslingrad ibland varelsens nerftrådar, så länge flyr ock evigt den inre friden och
hvilan; - den förnäma kritiskt reflecterande och med sin fria sjelfmakt, sin
ej ur jemnvigt bragta likgiltighet för sig sjelf och andra coquetterande
uppfattningen af det yttre, förvandlar sig snart till ett ironiskt hån öfver det
reflecterande Jaget, som så narraktigt uppblåser sig i sin fönrthnhet, och
som derigenom ingenting annat vunnit, än att det försatt sig i en ryslig
ödslighet och enslig aflägsenhet från allt hvad som i dess omgifning är lif,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:12:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fagelbla/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free