Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde äfventyret - 2. Sc. - 3. Sc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
282
utsigt, nästan prophetisk, att äfven du, min ungdoms och min sångs
glänsande stjerna, skall bleknande nedgå på min horisont och min förtjusning
för dig upphöra. Kunna de tio år i ålder, som han har mera än jag,
medföra en sådan förändring i tänkesätt? Det är detsamma som att säga
mig, att jag skulle kunna lefva sedan jag hade upphört att vara till.
Men ack! den olycklige har sjelf aldrig älskat, och dömmer, oaktadt all
sin vishet, om kärleken som en blind om solen. Nej, förrän den dag
skulle inträffa, då du, o min ljufva Rosa, upphörde att vara mig evigt
ung och evigt kär, att natt och dag utgöra hufvudföremålet för mina
tankar etc. etc. Och vore det dock möjligt, att en sådan dag kunde gry?
Nej! nej! så grym kan icke Himlen vara, och jag begär icke denna höga
vishet, som gör att man sväfvar som en blodlös vålnad genom tiden och
rummet, utan att ändå vara i stånd att fullkomligt slita deras band.
Går, försvinnande i en annan gata.
2. Sc. Några musikanter ankomma på samma plats, dem
Troubadouren beställt redan vid middagstiden, att denna natt ackompagnera
honom vid en serenad utanför Rosas fönster. De förundra sig att han,
annars en så ifrig älskare, icke redan är på stället. Under det de vänta,
gå ett par passagerare förbi nedåt hamnen, för att också inskeppa sig.
Musikanterne gifva sig i samtal med dem. Den ene, en lärd, reser för
att göra en bok Öfver Sifl resa j persifflage öfver resande och
resbeskrif-ningar (d:r Witte). Härunder ankomma tvenne andra musikanter, hvilka
berätta att de nyss mött mastar Aleard (Troubadouren), som sagt att han
ock ämnade inskeppa sig samma natt och göra en resa i Deoläti
sällskap; han bad det musikaliska sällskapet icke förlora tålamodet, och
skulle ofördröjligen komma. Efter en kort stund inträffar han ock, och
nu uppföra de under Rosas fönster serenaden: «Sött slumra, min
Drottning, bland leende drömmar» etc. som till en del omarbetas
efter omständigheterna, så att han nu i fjerde och femte strophen talar
om sin förestående resa, skilsmessan, hafvet o. s. v. (Uttrycker också i
en stroph idéen af Michel Angelos sonett: La forza di un bel volto
al Ciel mi sprona etc.) Man ser vid slutet af sången en hvit gestalt
ofvanföre, men i dunklet otydlig, liksom tackande vinka honom sitt farväl
och hastigt försvinna. (Kanske kan detta bättre ske vid ett lämpligt
ställe inuti sången, och de sista stropherna antaga en desto vemodigare
af skedston.)
S. S C. Deolätus, i nejden af Gendillah’s boningsort, som han vill
uppsöka, har förvillat sig i en stor vild skog, hvaröfver han förtretar sig.
Hans anmärkningar öfver ekarne, som påminna honom om hans
fädernesland, fastän de der ej växa så höga och ej omslingras af murgrön. Hans
saknad af Aleards sällskap, från hvilken han skiljt sig i Damascus, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
