- Project Runeberg -  Fågel Blå. Sagospel /
289

(1858) Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde äfventyret - 4. Sc.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

289

t

att detta är ett drag af poetens coquetteri, som lustigt nog sticker fram
bland hans öfriga öfverjordiska meditationer och anachoret-förslager: hon,
fastän qvinna, betydligt mera modest, nöjer sig med att återgå till sin
fordna förklädning, hvilken hon älskar för det compendiösa deruti. -
Men tyst! hon kommer. - Förvandlad till en ännu mindre och mera
krokryggig käring än förra gången, samt med en stor staf i handen,
sätter Gendillah sig nu på en tufva under samma träd, der Deolätus såsom
Phenix sitter.

4. $C. Ur den motsatta sidan af skogen, der från en hög bergvägg
mellan vildt brutna klippor en springkälla utströmmar och danar en back,
som öfver hvit sand och blanka småstenar i en mängd små glittrande
vattenfall sorlar och slingrar sig nedåt heden, tills den åter bland träd
och klippor försvinner, kommer Florinna fram, i den förklädning som
an-gifs i sagan, och sjunger ännu ett par stropher af den visa, hvars första
stroph man kort förut på afstånd hört. Trött, sätter hon sig på en slät
häll af klippan, som lutar sig öfver bäcken, der den bildar ett slags
bredare bassin, och ser från denna höjd än nedåt heden omkring sig, än
öfver sig upp till källan och de små vattenfallen. Enslighets-känslor, icke
utan blandning af farhåga för den stora vilda skogen, i hvilken hon nu
redan ett halft dygn vandrat; huru långt från henne nu alla hennes
vänner äro, huru hennes brudgum icke anar hvad hon för hans skull lider,
ja kanske redan glömt henne, när hon engång (om det lyckas henne)
ankommer till hans hof o. s. v. Men hennes vanliga fromhet och barnsliga
förtröstan till Gud skingrar snart åter denna oro - hon gör en kort bön
till honom, och tycker sig känna på luftens beskaffenhet, som så mildt
ocn liksom tröstande gjuter sig in i hennes tröst, att goda andar omgifva
henne. - Gendillah yttrar för sig sjelf sitt välbehag öfver detta rena
jungfruliga väsende. - Florinna fröjdar sig öfver bäckens klarhet,
klippornas majestät, trädens mäktiga v stammar o. s. v. och får lust att bada
sina fötter i vattnet på den glänsande sanden. - Under denna
förrättning, som med alla i sagan angifna drag göres åskådlig för läsaren
genom Deoläti för sig sjelf yttrade hänryckning öfver Florinnas oskuldsfulla
skönhet, fortfar hon med sina naturbetraktelser och får omsider syn på
den granna fågeln, hvilken hon med stor och barnslig glädje igenkänner
för fågeln Phenix, enligt den om denna fågel gängse saga, hvilken
dymedelst också här anbringas. Huru älskvärd Gud är i sina verk och stor i
sina under. - Ser nu också gumman, som stiger upp från sin tufva och
mödosamt vid sin stora staf vacklar fram till det ställe der Florinna
sitter. - Hennes rörelse af medlidande och vördnad för ålderdomens heliga
svaghet. Hon märker att gumman vill stiga uppför den branta gångstig,

Atterboms Dikter. ITT. 19

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:12:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fagelbla/0295.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free