- Project Runeberg -  Fågel Blå. Sagospel /
290

(1858) Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde äfventyret - 5. Sc.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

290

som hon sjelf nyss kommit utföre, och springer upp, då hon ser gumman
falla öfver en sten, för att hjelpa henne; hon tager nu gumman under
armen och leder henne uppföre; gumman ställer sig mycket vanmäktig,
tackar den vackra jungfrun på det högsta, men her henne ej göra sig så
mycket besvär, och visar henne det hon redan sårat sina dägeliga små
fötter på de skarpa stenarne, så att härå purpurn rinner droppande öfver
den hvita lena huden o. s. v. Florinna säger, att det gör ingenting, att
hon är ung och frisk, till kroppen åtminstone, om ej till själen; att
hon har djupare sår i sitt hjerta, hvilka ej så snart skola läkas etc.
Gumman sätter sig nu bredvid henne vid spring vattnet, och frågar henne
efter anledningen till hennes bekymmer. - Det öfriga af denna scen är
fullständigt företecknadt i sagan *). - Sedan Florinna fortsatt sin väg
och ej mera syns, återtaga Gendillah och Deolätus sina egna gestalter,
och meddela hvarandra några betraktelser öfver det skedda och de
hjelpmedel som Gendillah skänkt henne, de fyra gyldne äggen. .- Bland annat
förundrar Sig Peolätus^ hvarför hon ej unnat Florinna, då hon unnat det
åt honom, att till desto större uppmuntran och vederqvickelse få se
henne i hennes egentliga feiska skapnad och fägring. Gendillah: Hon
behöfde ej detta sinnliga spel af färgor och former för sina ögon, för att
se att jag är god och tro att jag kan hjelpa. Dock skall äfven hon
nästa gång få se mig sådan jag är. Kom emellertid, mitt slott är ej
långt härifrån aflägset**); jag har mycket hvarom jag vill med dig
öfver-lägga, och om ej mitt och mina tjensteandars sällskap gör dig tillfyllest,
vill jag trösta dig med den tidning, att du innan kort skall träffa din
gunstling Florinna der. - De gå***).

ö. Se. Gendillah’s trägård. Afton: Deolätus, ensam, hvilande vid
en liten sjö under ett stort palmträd. Han prisar sitt vistande hos
Gendillah och skildrar det förtrollade landet. Huru försonad han blifvit med
sitt öde genom hennes undervisningar, huru frid strömmar in i hans själ
med hvarje andedrag han hemtar, sedan han satt sin fot inom gränsen af
den ljusa feens område. (Denna monolog sker i tonen af: Erhabner
Geist, du gabst, du gabst mir Allés etc. Magisk och åskådlig bild,
som ur hans tal framstår för läsaren, af det feiska landet. -
Kristallberget, på hvilket det hvilar, beröres blott lätt, emedan det först i nästa
scen fullständigt framställes.) Huru han nu vänligt umgås med
elemen-ternas andar och förnimmer naturkrafternas omedelbara samtal med deras

*) När Gendillah ger henne de fjra gnll-äggen, inskärper hon ock i hennes minne, att hon ej ma lita
afskräcka sig af bråd hinder som helst, som kan ställa sig i hennes^Yåg, huru glatt och slipprigt
det må se ut, utan obekymrad söka öfverstiga det m. m.
**) Med de medel att resa, som stå oss till buds.

***) En hvit glänsande sky breder sig omkring dem, insveper dem begge och Ivftcr sig sedan långsamt öfver
furu- och cedertopparae.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:12:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fagelbla/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free