Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde äfventyret - 5. Sc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
297
hon ej är elak, att denna uppvallning af hennes förtrytelse är så naturlig
o. s. v. Men Deolätus och Gendillah förklara, att nian icke borde låta
henne (och derigenom äfven Sysis) undgå en liten allvarsam näpst, som
vore afpassad efter deras förbrytelse; och hade de ålagt anden Assaraton,
att om denna näpst foga tjenlig anstalt, samt äfven uppdragit åt denne
ande valet af straffsätt; och vore det troligtvis han, som nu begynnt sitt
värf med att föra bort henne ur försalen. - Gendillah beklagar sig nu
öfver sin syster Sysis, och förklarar hennes väsende.
ö. Sc. Holofernes kommer ur en gatu-mynning fram på en enslig
öppen plats i staden, brådskande, pustande och förvirrad. - «Det var då
knäfveln till taskspeleri! och kan blott jemföras med min resa hit» etc.
Beskrifver först det förunderliga och förfärliga sättet af denna resa -
huru han, uppväckt midt i sin sötaste sömn, blifvit af en djefvul släpad
vid håret ur sin säng och förd i skymningen öfver vatten och land -
huru han våndats och sökt urskulda sig från den hastiga bortfärden
dermed, att han ej vore klädd, och att han ingen hade tillhands, som hjelpte
på honom kläderna - men huru då kläder, stöflar och allt flugit på
honom sjelfmant; huru han frågat anden om hans namn, och denne vildt
rytit honom an «Tschonatulandrielw, hvaraf han blifvit så häpen, att
han ej mera vågat öppna sin mun; huru han vid aftåget önskat få göra
sitt testamente, men förgäfves, samt befallt sin själ i Guds hand, emedan
han trodde att djefvulen lifslefvande bortförde honom till helvete - han
tror också nu att den stad han ser är satans residens. (Börjar scenen
dermed, att han kommer in skrattande, och säger att man i helvete dock
har rätt artiga taskspelerier för sig - Län hår nySS Sett Forella på en
öppen plats der i staden förvandlas till en so af en marktschreyare, som
gjorde förunderliga farcer och var klädd fantastiskt, brokigt (Deoläti
tjensteande Assaraton); han har, då han trott sig märka af sin ledsagares
ord*), att han skall få ännu engång återvända till sitt jordiska hem, och
således nu såsom en ny Herkules och Theseus nedstigit i Orcus för att
göra upptäckter, ansett såsom pligt, då han är der Gudilof icke såsom
menniska utan blott såsom resebeskrifvare (och för en sådan är
helvetet ratt amusant), att uppteckna sig detta märkvärdiga
djurförvandlings-spektakel till minnes i sin plånbok, hvilken han framdrager ur en ficka.
Nu sätter han sig på en sten vid ett gathörn och begynner att ifrigt
skrifva, hvarunder han gör så många muntliga anmärkningar, mellan korta
pauser, öfver hvad han sett, att skådespelet af Porellas förvandling
derigenom blir för läsaren fullkomligt åskådligt. Då anden sprutat ur en
) Denne hade ock Telat inbilla honom, att han förde honom till imundi och Florinnas bröllopp, ehuru
han gjort honom underdåniga föreställningar att han med dem egentligen ingenting hade att beställa.
Atterboms Dikter. III. .20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
