Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kungsfågeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I denna gungande boning lägger honan 8 à 10 små gulhvita eller
i rosenrödt stötande ägg, som äro öfversållade med gulröda fläckar.
Ofta nog händer det emellertid att boet bygges förgäfves och att
föräldraglädjen uteblir, ty för snokande ekorrar och en del fåglar
är det lilla nästet lätt åtkomligt, och då är det med ens slut med
det dyrbara innehållet. Jämväl i dessa små bröst lefver
emellertid fortplantningsdriften, och så börja de sörjande makarna att
bygga på nytt, men varder äfven det hemmet sköfladt, då är det
i regel för sent på året, och afkomman framträder för späd, att
trotsa en oblid väderleks svårigheter.
Om hösten är det kungsfågeln, som företrädesvis ger lif åt
våra svenska barrskogar, ty från alla håll hör man hans fina
lockton. Vintertiden slå de sig tillsammans med mesarna, flyga
från träd till träd och söka efter puppor och insektägg. Då komma
de äfven fram till öppna bygden och hälsa på i trädgårdar och
enstaka löfdungar.
Dessa små varelser äro icke utrustade med stor motståndskraft
mot svårare meteorologiska äfventyrligheter. Stundom fattas de
af vinden och kastas i sjöar eller i hafvet, där de jämmerjigen
omkomma. Starka regnskurar kunna förgöra dem i hundratal,
och en svår vinterkyla bringar ibland död och undergång åt hela
den kvarvarande stammen. Då blir det de från söderns blidare
ängder återvändande emigranternas lott att hålla släktet vid makt
här uppe, hvilket också går för sig med hast och framgång, så
att nationen om något år åter tyckes vara fulltalig.
I de olika landsändarna har äfven denna fågel fått andra
namn än det officiella. Stafvelsen kungs- har emellertid
bibehållits både i svenskan, norskan och danskan: — fågelkung,
fuglekonge, stjärnekonge, kongefugl; smålänningarna kalla honom
Tummeliten, värmlänningarna grönbita. I Östergötland kallas han
granlus, i Stockholmstrakten busklus — föga fint, tycka vi. Men
folkspråket väljer icke alltid så synnerligen estetiska uttryck...
Det skall emellertid kunna anmärkas, att skiljaktigheten mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
