Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Talgoxen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han har reda på att allt flera människor bruka utanför sina
fönster inrätta fågelrestauranter, där det på bestämda tider serveras
en hel del läckerheter, som man eljest med möda och besvär får
plocka ihop från skilda håll. Detta mathål är han förtjust i och
hemsöker han regelbundet. Han håller tillgodo med hvad som
helst, men mest tycker han om animalisk föda — köttsmulor, fett,
ostbitar. Förekommer det någon gång bara vegetabilier på
matsedeln, så tyckes han tro, att han är utsatt för drift.
Ett stycke fribytare döljer sig i hvarje talgoxe; åtminstone
har han en sådans mod. Afundsjuk är han också, och gärna ser
han icke, att andra fåglar också infinna sig på restauranten,
medan han å densamma intager sin måltid. Komma de en och en,
så kör han bort dem; men anländer en flock sparfvar, är det han,
som får ta till schappen med harm i det lilla hjärtat, naturligtvis.
Där inga fågel-table-d’hôter serveras, måste den lille stackaren
lefva af tillfälliga byten, hvilket icke alltid är så alldeles lätt.
Men han har födgeni och vet att dra sig ur hungerspelet. Han
vet, hvar visthusen äro belägna och när fönster eller lämmar till
dem öppnas. Han vet ock, hvar köksan deponerar afskräden och
ben, i nödfall hvar grisarna fouragera.
Dessutom har han lärt sig ett kanaljestreck, som han just
inte har någon heder af — att fånga bin i smällkall vinter. Han
sätter sig på flustret, knackar häftigt med näbben på detsamma
och ådrager sig dymedelst uppmärksamhet af portvaktarna, som
alltid hålla sig vakna innanför portalen i den varma kupan. Med
japanskt hjältemod och dödsförakt samt med afgjord fara att frysa
ihjäl beger sig den förste i ordningen ut för att kunskapa, men
knappt har han kommit i synhåll för röfvaren därute, förrän han
blir gripen och uppslukad. Så knackar den lede bofven igen, och
scenen repeteras, till dess missdådarens binäring lämnat tillräcklig
afkastning för tillfredsställande af ögonblickets kraf.
Och klart är, att om detta fortfar en månad eller två bortåt,
så decimeras bifolket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
