Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sädesärlan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allmänheten mottages med vida större intresse än den på samma
spalt stående underrättelsen om att grosshandlaren den och den i
någon aflägsen ort skuddat fosterjordens stoft af sina
blankskinnsklädda fortkomstledamöter eller att patron X. just är i färd med
sin nittonde process mot grannen Z.
På åkern går bonden bak plogen och fröjdar sig åt vårsolen
och vårvärmen. Hans jord skiner af fetma, och hopp och glädje
rumstera om i hans af vintermörkret tyngda sinnen. Då kommer
ärlan i vågig flykt på lätta vingar, slår ned i fåran, vickar på
stjärten och tackar för sist. — »Är du nu här, ditt lilla lif!»
utbrister mannen. De två känna hvarandra godt och äro vänner
sedan länge. Ärlan följer med, fåra upp och fåra ned, kvittrande,
trippande, vickande och plockande. Hon tror, att mannen går
så där och rister upp jorden med sin plog bara för att skaffa henne
föda. ’Han vill väl bli af med maskarna och larverna’, och det
må hon ju gärna tro. Vågar hon sig stundom så långt fram, att
hon snuddar vid hans fötter, så gör han henne ändå intet ondt.
På många ställen i vårt land anses sädesärlan för en helig
fågel, och ingen understår sig att döda henne. Ett sådant brott
skulle ovillkorligen få sitt stränga straff. Fruktan härför men
äfven den vackra fågelns älsklighet och oskadlighet gör, att
sädesärlan ej har någon fiende, bara vänner. Vi ha ej ens någonsin
hört, att bössbärande pojkar mot en af dessa små fåglar riktat
sina hagelsvängande mordvapen.
Gent emot roffåglar tjänstgör sädesärlan som ett slags
säkerhetspolis. Dyker en sådan upp i lufthafvet och ärlan får syn på
honom — och det får hon ögonblickligen! — så blir det lif och
rörelse i den lilla varelsen. Under gälla, karakteristiska skrik
skjuter hon i höjden och har snart alla traktens ärlor med sig,
fladdrande omkring höken eller falken, som påtagligen är generad
och lagar, att han fort kommer bort. När höns och dufvor höra
det där lystringsskriket, ha de genast klart för sig, att det är
ugglor i mossen och söka skydd bäst de kunna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
