Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sädesärlan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sädesärlans toalett är icke praktfull men nätt och prydlig.
Ofvantill är hon askgrå, hjässa, nacke, strupe och bröst äro svarta,
pannan, kinderna, halssidorna och bröstet hvita. Vingpennorna
äro svarta med grå kanter, af stjärtens långa smala fjädrar äro
de mellersta svarta, de yttre ha hvita kanter; ögat är mörkbrunt,
näbben och fötterna svarta.
Sädesärlan bebor hela Europa och norra Asien, d. v. s. dessa
landkomplex äro hennes sommarnöje och häckningsplatser. Om
vintrarna dväljes hon i Afrika, norr om ekvatorn. Till Sverige
kommer hon i början eller medlet af april. Om vädret börjar bli
ruskigt, flyttar hon redan i september, eljest i oktober. Då och då
glömmer sig en enstaka fågel kvar, särskildt om han fått någon
vingskada. I regel är hans snara undergång då gifven.
Sitt bo reder ärlan under någon taktegelpanna, i ett stenrös
eller — någon gång — i ett ihåligt träd. Här lägger hon 5 à 6
gråhvita, brunprickiga ägg. Man har exempel på att ett par af
dessa fåglar byggt sitt bo ombord på ett i Göteborgs hamn
liggande ångfartyg och med detsamma gjort resan till Amerika, allt
jämt rufvande sina ägg och fostrande sina ungar. Mat fingo de
små från skansen, och godt trifdes de. Att en på någon bangård
stående tom godsvagn befunnits lämplig till boplats för ett ärlepar,
har man äfven sett. När vagnen sedan tagits i bruk och rullat
bort till en annan ända af landet, ha makarna följt med,
säkerligen med sina små hjärtan dunkande af oro och ängslan, men
med ha de varit i alla fall. Huru det emellertid gått med affödan,
ha vi aldrig sett konstateradt.
I allmänhet tyr sig sädesärlan gärna till människan, men
släktet är ej litet, och individen behöfver ett rätt stort område för
att kunna lefva konvenabelt. Därför finnes det ock utgårdsärlor
— sådana, som slagit sig ned på ödsliga, ’långt från all ära och
redlighet’ belägna platser. Utmed sjö- och hafsstränder trifves
hon väl, och på små kala holmar finner man henne häckande.
Här trippar hon beskäftigt omkring i vattenbrynet, kvittrar, vickar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
