Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korsnäbbar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med lugnt förtroende sina tre, fyra eller fem hvita, med ljus- eller
mörkbruna fläckar och streck öfversållade ägg, som hon därefter
lämnar åt sig själfva — i 20 graders kyla. Andra ägg frysa sig
fördärfvade i en sådan temperatur men hennes ej. Hvarpå beror
det? — Säkerligen på en medfödd härdighet men ock helt visst
på boets konstruktion. Faller temperaturen under 20 gr., lär
det emellertid vara ute med dem.
Då ungarna omsider komma fram — hvilket kan ske redan
i januari månad, hålla de hvarandra varma. Det riktigt ångar i
det lilla nästet, men om någon obarmhärtig forskare kommer i
experimenttagen och fattar en af de små i vingen och lyfter upp
honom i den isiga luften öfver balen, så dör den stackaren nästan
ögonblickligen.
Honan får ensam sköta rufningen, men under denna tid har
maken skyldighet att skaffa henne mat. Detta gör han också med
godt humör. Dagen i ända klättrar han i grantopparna och
plockar med sin starka korslagda näbb lätt och ledigt igenom
grankottarna, uttager fröna och bär dem till gemålen, som
mottager födan sittande på kanten af boet eller strax bredvid på
grenen och som återvänder till sin moderliga kärlekssyssla, så snart
måltiden är öfver. Det kan tyckas, att det härunder just icke blir
någon reda med rufningen, men faktiskt är, att ingen skada sker
genom de täta afbrotten.
Ingen nordisk fågel påminner så mycket om tropikernas
papegojor som korsnäbben. Han klättrar alldeles som dessa och tar
därvid ofta näbben till hjälp.
Den art, vi här beskrifvit, är större korsnäbben — Loxia
pithyopsittacus — som uppträder periodiskt i vårt land och slår
sig ned, hvar helst födan är riklig.
En annan art är mindre korsnäbben — Loxia curvirostra —
den förre så lik att man till och med tvekar om de i själfva
verket äro skilda åt. I alla händelser är den påvisbara olikheten
minimal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
