Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domherren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lilla, som halfslumrar där inne på sina kärleksskatter. Maken
blott vet vägen, och trogen och trägen kommer han till henne
med mat... Ty han kan inte rufva... Bevars väl — lilla frun
skulle visst våga att anförtro honom ett så grannlaga vikariat!
Han är litet klumpig, som ni ser; han skulle kunna trampa
sönder äggen i en handvändning. Nej, kvinnogöra ska’ männen icke
lägga sig i! När hvar och en sin syssla sköter... etc.
I fjorton runda dagar fortvarar den lillas dolce far niente,
som emellertid är mödosamt nog, ty hon har blifvit mager på
kuppen. Men då brista höljena på de små mystiska kulorna
under hennes bröst, och snart ligga fem stycken pipande och
kraflande samt mycket matfriska ungdomar inom det lilla hemmets
dragiga väggar.
Och nu börjar en annan idyll — omsorgen om de små,
utbildandet af dem för lifvets strid.
Man påstår, att domherren är dum, men det är icke sant.
Han är blott naiv och förtroendefull och misstänker ej gärna, att
någon vill honom illa. Detta lär han sig i den djupa
skogstystnaden och ensamheten. Men om någon allvarlig fara hotar hans
små, medan de icke själfva kunna försvara sig, då visar han prof
på hjältemod och själfuppoffring, som äro beundransvärda. Då
gäller för honom regeln: — Mitt lif före deras!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
